Steglitsan

Såg längre fram emot att få läsa och blev inte besviken. Bra bok, bra skrivet, skönt story som tar roliga vändningar. Älskar alla hennes böcker och även denna. har några vänner som blev besvikna, men flertalet älskade den

Pocketupplagan har så liten skrift att jag inte kunnat läsa den! Dvs det går men är för ansträngande. Bedömningen ovan bara gjord för att svaret skall kunna skickas.

Kortfattat: Jag håller med flertalet här som menar att Steglitsan är alltför lång. Hundra sidor, minst. Bortsett från det är den ok - inte mer.

En bok som börjar strålande men urartar i ett evigt, enformigt och deprimerande knarkande och slutet är riktigt dåligt. En stor besvikelse!

Verkade inte som författaren planerat så noga. Boken och antalet sidor var för lång. Hade kunnat avsluta boken 100 sidor tidigare. Annars bra!

Köpte den för att flera i min bekantskapskrets tyckte att den var SÅ bra. Men jag håller tyvärr inte med. Överreklamerad. Tråkig. Kommer inte in i boken. Har fastnat vid sida 55 och det är tveksamt om jag kommer att läsa ut den. Gillar inte storyn.

Kom aldrig vidare i den. Nu går den till återvinningen.

Boken har två spår. I det ena förlorar en pojke sin mor på ett dramatiskt sätt, vilket tydligen gör honom helt oförmögen att styra sitt liv. Han begår en handling för att rädda en artefakt och hans bristande förmåga att reda upp detta samt förlusten av modern ger honom ett trauma. Enligt boken är han mycket intelligent, men inget i hans handlingar, i det av slumpen och mer eller mindre välvilliga människor styrda livet, visar detta. Han är ett viljelöst kolli som bara tänker på hur synd det ä... Läs hela recensionen

Bokens jag går som barn på museum med sin mor och skiljs från henne i och med ett bombdåd. Istället får han med sig ett ovärderligt konstverk som berättelsen sedan spinner kring.
En modern utvecklingsroman med drag av road trip. En ganska dyster beskrivning av ett samhälle med kriminalitet, droger, och cynisk livsstil, men med stort driv i berättelsen som gör att man ändå inte lägger boken ifrån sig. Spännande helt klart - men berättelsen hade vunnit på att kortas något.

Lättläst men väl lång och jag var frestad att sluta läsa efter en tredjedel,men är glad att jag fortsatte.
Språket typiskt amerikanskt tycker jag,rinner på bara. Innehållet till stora delar fantastiskt och annorlunda.

En bok som fängslar från första sidan, och nyfikenheten hur det ska sluta efter alla äventyr gör att man fortsätter läsa

En fantastisk berättelse! Omöjlig att lägga ifrån sig så det blev ett par sena nätter. Missa inte att läsa den! Hoppas att någon gör en film av den här berättelsen.

Tänkte först önär jag öfick boken i min hand - nej vad då ytterligare en öriktig tegelsten med en massa sidor. Ibland tycker jag om romaner med så här många sidor att man kunde ta bort en hel del meningar - men nej detta är en bok som fängslar en från första meningen! Men vilket tragiskt öde. Skildringarna från New York är helt sagolikt underbara och givande. Och persongalleriet - bara att njuta.

Fantastiskt bra skriven stundtals men alldeles för lång vad har redigeraren gjort?
Vissa beskrivningar är briljanta och detaljrikedomen berikar för det mesta men inte alltid.

Bra och spännande upptakt. Tappar snabbt i fart. Handlar sedan mest om droger, fylla och ointressanta relationer. Klart orealistisk och ej fängslande.

Boken var mycket bra och fängslande. Dessutom var den skrämmande med tanke på alla ingående beskrivningar av droganvändning, är det så i USA? Språket är målande och aforismer används flitigt. Det är en spänning i boken, som gör att man hela tiden vill veta fortsättningen. Den är lite väl lång. Det är för mycket inre monologer och tillbakablickar, där kunde författaren ha förkortat texten. Jag rekommenderar den varmt ändå om man gillar att läsa "tegelstenar". Själv njöt jag av den.

Menar att Tartt försökt klämma in för mycket i den här boken. Inte övertygande med denna skumma gangsterplot, önskar hon hade valt att hålla sig till möbelförfalskningarna, det var intressant.
Hade faktiskt svårt att komma igenom den och tyckte den var rent ut sagt tråkig bitvis.Till sist ville jag bara att den skulle ta slut, men tvingade mig igenom den för att vi skulle diskutera den i bokklubben.

Börjar fantastiskt men det blir för mycket av allt och jag tappade intresset. Fick kämpa för att läsa klart den tyvärr.

Bra och spännande men tror författaren hade fått fram sitt budskap på något färre sidor. Jag hoppade över ganska många sidor då jag inte upplevde att de förde texten vidare. Påminde mig om mannen utan egenskaper (som i och för sig är längesen jag läste). Konstlektionerna kunde varit färre. Var bäst framtill ungefär 3/4 av boken, när jag började bli uttråkad. Men på det stora hela läste jag ivrigt fram tills dess. Tyckte nog den mirakulösa förändringen hos Theo var något osannolik då en man helt utan egen styrsel plötsligt fann en sådan.

Handlingen är alldeles utmärkt, men varför brodera ut precis allt i detalj? Jag tänkte ge upp ett tag, men ville ju ändå få upplösningen, så jag hoppade över någon sida här och där och det kändes inte som att jag missade något. På det hela taget en deprimerande historia!

Donna Tart skriver oerhört detaljerat om allt - men berättelsen går inte framåt. Efter 100 sidor gav jag upp. Hon hade inte lyckats fånga mitt intresse alls. Jag minns hennes tidigare bok som mycket läsvärd så jag hade stora förhoppningar på denna, som inte alls infriades alltså.

Fantastiskt välskriven och detaljerad roman. Sorglig, fruktansvärd och vacker på samma gång. Jag var faktiskt ledsen när den var utläst...Undrar bara nu när filmen kommer på bioduken.

Boken är i och för sig välskriven, men alldeles för lång och alldeles för detaljerad. Man tappar intresset och orkar inte läsa alla ord utan skummar igenom stora delar av texten. Hälften hade räckt gott och väl.

Förväntningarna var rätt höga men de infriades tyvärr inte. Boken börjar bra men sedan blir den luddig och surrig. Som andra har skrivit här så kunde denna roman tjäna på att kortas ner betydligt.

Historien i sig är jättebra men tyvärr är boken alldeles för lång och detaljerad för att jag skulle orka hålla intresset vid liv. Med mindre utsvävningar i texten så skulle budskapet kunna nå fram fullt ut iallafall och man skulle orka ta till sig alla meningar utan att känna behov av att skumläsa vissa partier.

Det här skulle kunna bli en fantastisk film där storyn verkligen får komma till sin rätta utan att drunkna i alla mörka filosofiska tankar. Det är en mörk och tragisk histor... Läs hela recensionen

Oerhört fascinerande berättelse om en pojke och hans relation till sin mor. När du väl börjat läsa kan du inte släppa den.

Att skildra en katastrofs följder utifrån två överlevande kan vara en intressant resa i tiden.
Tyvärr handlar det mest om ett nästan kompakt mörker som omger en av dessa personer.
Missbruk av alla slag präglar hela boken. Det känns också som o boken borde varit hälften så lång och budskapet ändå hade nått läsaren. Livet är ett elände, konst är ljuset i livet och det är vår uppgift att värna om konsten.

Synnerligen välskriven och man längtar efter att få fortsätta läsa den. Boken handlar om en pojke i New York vars mamma dödas i ett terrorattentat inne på Metropolitan Museum of Art.