Sara är sedan födseln instängd i ett höghus. Hennes enda kontakt med Utanför är ljuden nere på asfaltsgården eller från trapphuset bakom den noggrannt låsta ytterdörren. Sara känner till endast tre personer; Mamma, morfar och mormor. Synvinkeln är enbart barnets. Genom hela texten framkommer Saras lydnad och vilja att vara de Stora till lags för att bli bekräftad och älskad.
Den subjektiva beskrivningen av Saras tankar och känslor är både berörande och skrämmande och väcker starka känslor av olika slag. Läsaren får följa med Sara i hennes vardag i den extrema miljön i flera år innan berättelsen byggs upp till en klimax.
