Bokus
Mats Arehn - Jag blir utmattad av att inte få prata..., Häftad

Häftad, Svenska, 2011

Jag blir utmattad av att inte få prata...

Av Mats Arehn

247 kr

Tillfälligt slut

Fler format och utgåvor

Beskrivning
Mats såg filmen Biffen och Bananen vid fem års ålder och gjorde sitt yrkesval. Går genom livet med hundratals sparade biobiljetter i fickan. Sin första film gör han sjutton år gammal. Tyvärr rullar filmremsan ur projektorn, ner fem våningar och förstörs i snömodden på gatan. Mats är inte född med segerhuvan på och silversked i mun. Men han är en envis kille som tar några omvägar mot målet: att göra film. Han går till sjöss ett par år, jobbar som kock, spelar barnteater, knäcker som scenarbetare, lär sig gå på slak lina och utföra trollkonster, jobbar på cirkus, delar ut tidningar, kör ut bröd, importerar gökur, knackar dörr och säljer tvättmedel, köper och prånglar ut 500 kilo pepparkakor, utvinner kol ur 1500 gasmasker, smugglar bilar i Nordafrika, startar fönsterputseri, köper norska krabbor och säljer i Sverige.Vägen genom privatlivet och karriären är inte precis spikrak. Men han har en jävla energi och humor och kan i förbifarten glädjas åt att ha sett Orson Welles magnifika rumpa i verkligheten. Claire Wikholm
Produktinformation
  • Utgivningsdatum: 2011-12-12
  • Mått: 148 x 210 x undefined mm
  • Vikt: 478 g
  • Format: Häftad
  • Språk: Svenska
  • Antal sidor: 326
  • Förlag: Nomen Förlag
  • ISBN: 9789174652956
Utforska kategorier
Betyg & recensioner

1 recensioner, genomsnitt 5/5

  1. 5/5 Screentime

    Det borde vara en plikt för alla kritiker att läsa Arehns nya roman. På ett lysande sätt talar den om sorg, saknad och rädsla som studsmatta för en enorm vilja att ändå vilja göra sitt bästa - varje gång.
    Roamen borde ge MA hederspris från alla Feminister - texten genomsyras av en mans trohet och omvårdnad av sin familj - och att ändå varar ensam i sitt skapande.
    Den som tänker att filmarbetet är glamouröst glömmer bort regissörens berg och dalbanor. Romanen beskriver de villkor de flesta konstnärer har i sina dagliga liv. Den gör det på ett så befriande sätt att man måste skratta åt en del av svårigheterna. Framförallt lär man sig att vara ödmjuk nästa gång man slänger ur sig ett omdöme.