Vi är vana att kunna gå till affären för att handla mat som vi sedan tillreder i vårt kök, eller att gå till en restaurang för att äta mat som någon annan lagat åt oss. Vi är också vana att omge oss av familj och vänner, vi behöver sällan vara ensamma. Vi är helt enkelt vana vid en trygg tillvaro i livet och tar det för givet att det ska vara så. De flesta av oss har svårt att tänka sig något annat. Vår vän, som är huvudperson i den här historien, var precis en sådan person. Men han blev tvungen att lämna sin trygga tillvaro på grund av en olycka. Han hamnade i skogen, utan mat, utan tak, utan säng, blöt och frusen. Han blev tvungen att lära sig att uppskatta det lilla i livet, att anpassa sig och att överleva. Till slut kom han att trivas med det enkla, ensamma livet i skogen och beslutade sig för att stanna där. Det blev dock inte riktigt som han tänkt sig. Man är faktiskt aldrig ensam...
