Tre romaner med något gemensamt; om än inte helt lätt att precisera vad. Alla tre ganska korta till omfånget. Alla tre med huvudpersoner som bär ett envist, lätt excentriskt drag, såsom Lars Gustafssons romankaraktärer brukar göra. Men där finns också någonting annat som gör att just de här tre börjat framstå som verkliga klassiker. Det har att göra med hur en levande tid gestaltas.

Tiden hos Gustafsson kan nästan stanna upp, som en boll i ett serveuppkast, sakta roterande i luften med vänster­spinn mot en texansk sommarhimmel, som i Tennisspelarna [1977]. Den kan också anteckna sig som universell; jaglös som bin eller som den människa som vet att det är ute med henne och svarar på denna vetskap med kärlek, i En biodlares död [1978]. Eller så kan den nästan helt utan avbrott låta ett brokigt liv utspela sig under En kakel­sättares eftermiddag [1991].

Denna nyutgåva är försedd med förord av författaren och kulturjournalisten Sigrid Combüchen, poeten och kritikern Anna Hallberg samt Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 och debuterade med Vägvila [1957]. Tre korta klassiker innehåller romanerna Tennisspelarna [1977], En biodlares död [1978] samt En kakelsättares eftermiddag [1991].

Tre romaner med något gemensamt; om än inte helt lätt att precisera vad. Alla tre ganska korta till omfånget. Alla tre med huvudpersoner som bär ett envist, lätt excentriskt drag, såsom Lars Gustafssons romankaraktärer brukar göra. Men där finns också någonting annat som gör att just de här tre börjat framstå som verkliga klassiker. Det har att göra med hur en levande tid gestaltas.

Tiden hos Gustafsson kan nästan stanna upp, som en boll i ett serveuppkast, sakta roterande i luften med vänster­spinn mot en texansk sommarhimmel, som i Tennisspelarna [1977]. Den kan också anteckna sig som universell; jaglös som bin eller som den människa som vet att det är ute med henne och svarar på denna vetskap med kärlek, i En biodlares död [1978]. Eller så kan den nästan helt utan avbrott låta ett brokigt liv utspela sig under En kakel­sättares eftermiddag [1991].

Denna nyutgåva är försedd med förord av författaren och kulturjournalisten Sigrid Combüchen, poeten och kritikern Anna Hallberg samt Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 och debuterade med Vägvila [1957]. Tre korta klassiker innehåller romanerna Tennisspelarna [1977], En biodlares död [1978] samt En kakelsättares eftermiddag [1991].

Tre romaner med något gemensamt; om än inte helt lätt att precisera vad. Alla tre ganska korta till omfånget. Alla tre med huvudpersoner som bär ett envist, lätt excentriskt drag, såsom Lars Gustafssons romankaraktärer brukar göra. Men där finns också någonting annat som gör att just de här tre börjat framstå som verkliga klassiker. Det har att göra med hur en levande tid gestaltas.

Tiden hos Gustafsson kan nästan stanna upp, som en boll i ett serveuppkast, sakta roterande i luften med vänster­spinn mot en texansk sommarhimmel, som i Tennisspelarna [1977]. Den kan också anteckna sig som universell; jaglös som bin eller som den människa som vet att det är ute med henne och svarar på denna vetskap med kärlek, i En biodlares död [1978]. Eller så kan den nästan helt utan avbrott låta ett brokigt liv utspela sig under En kakel­sättares eftermiddag [1991].

Denna nyutgåva är försedd med förord av författaren och kulturjournalisten Sigrid Combüchen, poeten och kritikern Anna Hallberg samt Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 och debuterade med Vägvila [1957]. Tre korta klassiker innehåller romanerna Tennisspelarna [1977], En biodlares död [1978] samt En kakelsättares eftermiddag [1991].