Sagan om Fåglarö : Från familjen Lindahl till Elin och Tiger Woods

EN AV DE BÄSTA BÖCKER JAG HAR LAGT RABARBER PÅ!

En skärgårdshistoria och ett levnadsöde som berör. Med många sanningar: Pengar är tjockare än blod, Det är med tid som med pengar; ju mer man har, desto mer går det åt, Etc : )

Bengt

Fascinerande bok av klassresa neråt

Han har gjort en omvänd klassresa - från överklassen och neråt. Förvisso fullt frivilligt, men ändå inte utan att det smärtat i hjärtat. Johan Lindahl heter han och hörde en gång till en av landets mest förmögna familjer, med allt vad det innebar av möjligheter som vi utanför denna ekonomiskt privilegierades krets bara vågat drömma om. Exempelvis att ända från födseln ha tillgång till och bo på en helt egen ö i Stockholms skärgård- en så tilltalande miljö att den amerikanske golfikonen Tiger Woods och hans dåvarande fru Elin häromåret fann det värt att lägga upp 16 miljoner kronor för att få familjens Lindahl gamla sommargård i sin ägo. Men därmed utbröt också en bitter familjefejd. Eftersom föräldrarna inte längre fanns i livet gick pengarna från paret Woods till deras barn. Dock bara till döttrarna. Sonen Johan fick inte en enda krona av miljonerna - inte ens låna. Istället har han skrivit en fascinerande bok om syskonstriden, men också om svunna lyckliga barndomstider på ön. Boken, som fått titeln "Sagan om Fåglarö ,är fylld av illustrationer; från snälla familjebilder till dramatiska tidningslöpsedlar om fejden samt kopior av diverse mer eller mindre avslöjande privata brev. Men trots titeln lämnar författaren då och då ön och berättar om sitt eget spännande liv i övrigt. Vari detta består ska inte avslöjas här, det får ni som läsare själva ta reda på när ni skaffat boken eller lånat den på något bibliotek. Och man får hoppas att ni blir många, för Lindahls ofta språkligt fyndiga debutverk är ingen dussinvara.

Kjell-Åke P

Johan fångar omedelbart läsaren i ett järngrepp, när han med stor humor och språklig fyndighet berättar sin (subjektiva ska sägas) historia om släktgården Fåglarö gård på densamma ön, och dess "inhemska och uthemska" befolkning under de 65 år från 1944 som familjen Lindahl var gårdens innehavare och öns centrum. Omöjligt att sluta läsa boken när man väl börjat, så jag sträckläste den. För mig, som har många barn- och ungdomsminnen från Fåglarö, var det mesta deja vu. Visst kommer jag ihåg enarmade farbror Anders, som var som tagen ur en Albert Engström-historia, och visst kommer jag ihåg hallonlandet och höladan och att solen alltid sken, för det var ju jämt sol under barndomens somrar, åtminstone vad jag kommer ihåg. Innehållsligt tyngs boken av den fejd mellan syskonen Lindahl som beskrivs så ingående, och som torde vara största orsaken till bokens tillkomst. Om Johans träffande uttryck stämmer, att "pengar är tjockare än blod", så är detta tragik för hela syskonskaran. Nu handlar det om att försonas och förlåta eventuella oförrätter.

Göran L