Erik tittade uppgivet på mig och jag sneglade hastigt på graven, försäkrade mig om att inga fingrar eller tår stack upp ur jorden. Det gjorde de inte, men däremot låg herr Floloppus basker på gräsmattan. Diskret backade jag ett par steg och ställde mig så att jag förhoppningsvis dolde den. – Jag var bara … tvungen att göra klart en sak. Och sluta gnäll på mig!
