En brioche i ugnen

Andra delen i feelgoodserie i Frankrike

2,5/5 Efter att ha flytt till Frankrike på grund av ett dåligt uppbrott, har Ella hittat det hon vill ha. Hon har ett bra liv i Paris tillsammans med osthandlaren Serge, hon har vänner och hon kan äta all ost hon vill. Allt är som det ska. Tills hon upptäcker att hon är gravid, och börjar oroa sig för att hon och Serge inte känner varandra nog väl och att han ska göra som hennes tidigare pojkvän och sticka när det börjar gå dem emot. Istället tar Serge emot nyheten med öppna armar, men börjar planera för en framtid som Ella inte nödvändigtvis håller med om. När han insisterar att de ska flytta ut från Paris och till en getgård, går hon med på att ge det en chans. Men det idylliska landet är inte allt vad hon hoppats på, utan verkar istället bygga upp mur efter mur mellan henne och Serge. När den brittiske författaren Chuck dyker upp, är Ella glad över att åtminstone någon verkar glad över att se henne. En brioche i ugnen är den andra delen i serien Fromage à Trios (fantastisk serietitel) och även om den absolut går att läsa fristående skulle jag rekommendera att läsa böckerna i ordning. Mest för att man då får en helt annan förståelse för hur de har hamnat här. Tyvärr, måste jag säga eftersom jag faktiskt tyckte om första delen i serien, är jag inte såld på uppföljaren. Att Serge plötsligt gör ett personlighetsbyte och blir så nonkommunikativ, manipulerande och en bulldozer som bara kör över och på utan att ens nästan prata med Ella, gör att jag nästan ger upp boken och hade det inte varit ett recensionsexemplar måste jag erkänna att jag inte heller hade läst klart den. Ella blir också en helt annan person och de går omkring varandra utan att prata, surar på åt varsitt håll och bara förpestar livet för varandra istället. Inte tycker jag att det bättrar sig nämnvärt under bokens gång heller, vilket hade kunnat vara en förlåtande faktor. Men nej, det känns som att karaktärsutvecklingen står helt stilla i det här läget, även om slutet ger en liten strimma hopp. Kanske är det en kulturkrock, men jag vet inte jag. Hade någon jag delat mitt liv med köpt en hel getgård på landet utanför Paris och låtsats att det var en present till mig som uttryckligen sagt att jag inte ville flytta, hade det inte blivit ett roligt liv. Tror att det hade kunnat känts bättre för mig att läsa om, ifall jag hade fått läsa om det från bådas synvinkel. Nu är det bara Ellas känslor och tankar jag vet om, vilket gör det svårt att inte tänka annat än att Serge faktiskt är lite av en pompös rövhatt, vilket är synd för jag gillade verkligen honom i första boken. Just det här är det som drar ner betyget rejält för mig, tyvärr. Annars tycker jag om grundidén och tycker om miljöbeskrivningar och relationer mellan andra karaktärer. KG Johansson har gjort ett bra jobb med översättningen. Om man är en sådan människa som gillar ost i mängder, då kan det ändå vara värt att ge den här serien en chans. En lättläst feelgood, och det saknas verkligen inte hinder eller problem.

Marias