En yrkesjägare
Jakten är för mig ett sätt att leva. Trots min relativt unga ålder är jag något konservativ och har inte kunnat låta bli att titta lite i backspegeln.
När jag var grabb fanns få moderna hjälpmedel för det jaktliga bruket. Det var hunden, bössan och en näve patroner. Man lärde sig bli jägare och skogsman. De tekniska hjälpmedlen som fanns var kompass, karta och de gamlas visdomsord. Men man lärde sig jaga.
Jag vet inte hur, men tiderna förändras. Många av dagens så kallade jägare frågar mest efter hur mycket som skjuts. Man vill komma åt viltet så snabbt som möjligt. Har man inte skjutit något en jaktdag anses denna totalt misslyckad. Tyvärr kan man även se en hel del avarter växa fram hos tjänstemännen vid de stora skogsbolagen. En del av dem ägnar sig mest åt att sko sig själva och sina närstående - med hjälp av företagets resurser.
Det har hänt många roliga och dråpliga episoder i mitt jägarliv som jag också vill dela med mig av. Och du kanske är nyfiken på hur jaktfilmserien Dianas Stigar kom till? Trots allt tror jag det finns hopp för jakten och jägarna. Kom bara ihåg att jakt är att överlista viltet på dess egna villkor. En lyckad jaktdag kan faktiskt även vara en dag när man går hem tomhänt. Jag önskar dig mycket nöje med boken som säkert avslöjar ett och annat som du inte hade en aning om. Med hopp om att du får en trevlig, spännande och intressant läsning.
Bästa jägarhälsningar Thomas Ekberg
