Egentligen hade hon velat resa hem tidigare än de hade bestämt. Men biljetterna var beställda och det skulle vara omöjligt att få byta sovvagnsplatser nu mitt i semestertiden. Och Tor, hennes man, hade väl undrat om hon kom hem tidigare än de gjort upp, tyckt att hon inte tog vara på allt han gett henne.
Såg mot målet som de väl skulle försöka nå i dag: den vita snön. Ibland kunde det verka som om de var så nära, som om de skulle vara framme vid glaciärens fot när vägen svängde. Men målet sköts bakåt hela tiden och på turistbroschyrernas karta kunde hon se att de hade över halva vägen kvar. Ändå hade hon låtit lura sej gång på gång, sagt: Men nu, nu tror jag ...
Ett mål kan synas så tydligt framför en. Ligga så nära, men ändå vara omöjligt att nå. Och precis lika svårt som att bestiga en alptopp, kan ett äktenskap vara - att bli likvärdig, jämbördig, kräver samma energi, samma viljestyrka och samma beslutsamhet. Och precis som en alptopp, kan drömmen om det jämställda förhållandet se ut att försvinna längre och längre bort ju mer man rör sig mot det.
