Man blir på riktigt sugen att läsa boken när man ser glassdropparna på framsidan. "Den godaste glassen" riktar sig till barn i 3 till 6-års åldern men jag tycker nog att den funkar även till 2-åringar. Sofie Borg har skrivit ganska repetitivt, och det är precis det som så små barn gillar. Lägg sen till Jenny Lindqvists underbara illustrationer och du har en perfekt godnattsaga.
Boktanten
4/5
Sommarens smaskigaste bok!
"Den godaste glassen" är en smarrigt söt bok om nära vänskap och om vinsten med att inte alltid tycka lika.
Det här är lättläst bok för det allra yngsta mellan 1 till 5 år som är skriven av Sofie Borg som tillsammans med Jenny Lindqvist har skapat superfina och detaljrika illustrationer i pastellfärger med stor igenkänning.
Det ända negativa jag har att säga om denna smarriga bilderbok är att man blir otroligt glassugen efter läsningen!
Gullis
5/5
Sött och fint
Snart fyraåringarna tycker: Glass är ju det absolut bästa som finns i hela vida världen, och därför var det här en solklar favorit hos tvillingarna. De tycker att det är jättesmart att man kan dela på den allra godaste glassen, och att Tusse och Alva är bra kompisar som kommer på den idén. Allra, allra roligast, tycker de är att låtsas äta glassarna som finns direkt när man öppnar boken, och pratar länge och väl om vilken de tror är godast av dem. Vill läsa boken igen, och igen och igen.
Sexåringen tycker: Sexåringen är kanske lite väl gammal för den här boken, men samtidigt tycker han att det är mysigt att lyssna på lite kortare böcker ibland. Är också stormförtjust i glass och vill ha allihop av de som finns direkt på första sidan. Tycker också att det var en bra idé att dela glassen, för man ska ju faktiskt vara en bra kompis och det ska vara rättvist. Gillar också att de inte tycker att samma glass är godast, för "då fick ju alla som de ville och det är ju bra, mamma".
Mamman tycker: Det här är en väldigt söt bok, som handlar om något som är en stor favorit hos mina barn, speciellt nu under sommaren. De är vana vid att äta just sådan glass som mamman kommer med, och är helt och hållet med på vad de kommer att smaka och vilken de skulle ha valt. Sådan igenkänningsläsning gillar jag. Det är väldigt gulligt att Alva och Tusse tycker så lika om saker, men jag tycker också om att de faktiskt inte tycker om samma glass och att de försöker lösa problemet innan de vet om vilken glass som den andra tycker är godast. Att mamma inte lägger sig i, utan låter barnen lösa problemet, är fint.
Illustrationerna är väldigt bra till den här boken, och för mig är Jenny Lindqvist en favorit när det kommer till barnboksillustrationer. Det finns så mycket detaljer att upptäcka, som kotten som mamma sparkar iväg, eller den väldigt igenkännbara glassmunnen som barnen får av att äta den kladdiga glassen. Där skrattar jag gott och tänker på alla gånger jag får säga åt mina barn att gå och tvätta sig, och de undrar varför. Jag gillar också de matchande armbanden som Alva och Tusse har på sig, eller att Tusses sko inte alltid verkar vilja sitta fast (också väldigt igenkännbart).
