Svarta fanor [1907] är svensk litteraturs mest beryktade nyckelroman. En satir över det samtida litterära, »radikala« Sverige som måhända gick över gränsen. Den roman som visar smädaren Strindberg från sin råaste sida. Betraktad som sista delen i en trilogi vars föregångare är Röda rummet [1879] och Götiska rummen [1904].
August Strindberg [1849-1912] är sin egen litteraturhistoria, som en av de mest ryktbara, innovativa och mest produktiva svenskspråkiga författarna någonsin. Internationellt betraktas han som en av de största dramatikerna i modern tid, och ett flertal av hans prosaverk, i olika genrer, räknas till de viktigaste i vår klassiska kanon.
Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Carl Jonas Love Almqvist, Bengt Cidden Andersson, Werner Aspenström, Kaj Beckman, Aase Berg, Bo Bergman, Erik Blomberg, Daniel Boyacioglu, Karin Boye, Tage Danielsson, Elmer Diktonius, Vilhelm Ekelund, Gunnar Ekelöf, Nils Ferlin, Tua Forsström, Gustaf Fröding, Brita af Geijerstam, Albert Teodor Gellerstedt, Hjalmar Gullberg, Britt G Hallqvist, Verner von Heidenstam, Lennart Hellsing, Ann Jäderlund, Erik Axel Karlfeldt, Thekla Knös, Israel Kolmodin, Pär Lagerkvist, Anna Maria Lenngren, Mecka Lind, Barbro Lindgren, Erik Lindorm, Hanna Lundström, Harry Martinsson, Mårten Melin, Jila Mossaed, Henry Parland, Anna Rydstedt, Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Ingrid Sjöstrand, August Strindberg, Edith Södergran, Zacharias Topelius, Tomas Tranströmer, Siv Widerberg, Claes Bäckström, Maria Wine, Carl David af Wirsén, Sonja Åkesson, Bruno K Öijer, Anders Österling