Angèle Lieby kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd, så känns det i alla fall. Smärtan är värre än något annat hon varit med om. När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, kan hon varken se, röra sig eller tala.

Snart förstår hon att sjukhusets personal tror att hon är hjärndöd. En läkare talar om för hennes man att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning.

Och hon kan inte protestera.

Men en dag när Angèles dotter sitter vid sängen ser hon en tår rinna nerför mammans kind. Plötsligt förstår alla att Angèle fortfarande lever.

Angèle Lieby kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd, så känns det i alla fall. Smärtan är värre än något annat hon varit med om. När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, kan hon varken se, röra sig eller tala.

Snart förstår hon att sjukhusets personal tror att hon är hjärndöd. En läkare talar om för hennes man att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning.

Och hon kan inte protestera.

Men en dag när Angèles dotter sitter vid sängen ser hon en tår rinna nerför mammans kind. Plötsligt förstår alla att Angèle fortfarande lever.

Angèle Lieby kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd, så känns det i alla fall. Smärtan är värre än något annat hon varit med om. När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, kan hon varken se, röra sig eller tala.

Snart förstår hon att sjukhusets personal tror att hon är hjärndöd. En läkare talar om för hennes man att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning.

Och hon kan inte protestera.

Men en dag när Angèles dotter sitter vid sängen ser hon en tår rinna nerför mammans kind. Plötsligt förstår alla att Angèle fortfarande lever.