Under åren 1943–1945 samlades en mängd amerikanska tunga bombplan på en svensk flygflottilj i Mälardalen. De hade alla tillhört de enorma armador som, dag efter dag, lyfte från England med mål i det naziockuperade Europa. Förluster var tidvis stora, men några av de olycksdrabbade planen lyckades söka nödhamn i Sverige. Om de klarat nödlandningen och kunde återställas i flygbart skick flögs de alla till Västmanlands Flygflottilj i Västerås. Och bland de internerade flygarna utsågs mekaniker och piloter som skulle se till att hålla planen i stridbart skick. Samtidigt pågick en storpolitisk kraftmätning mellan Sverige och USA – där de internerade bombplanen och deras besättningar blev brickor i ett spel med höga insatser.
