Beskrivning
Piraternas utopi av Peter Lamborn Wilson i översättning av John-Henri Holmberg.
"De rika stjäl från de fattiga i skydd av lagen. Vi plundrar de rika skyddade bara av vårt eget mod."
Under första hälften av 1600-talet hade piraterna från nordafrikanska kusten för vana att kapa europeiska fartyg i Medelhavet och längs Atlantkusten ända upp till England och Irland. De plundrade fartygen eller övertog dem helt och de tog fångar som de kunde sälja som slavar eller begära lösen för.
Under vinterhalvåret levde de ett bekymmerslöst liv i sina hemmahamnar, främst i Salé i nuvarande Marocko.
Piraternas hemmahamnar blev på sina håll en unik samhällsform, ett utopiskt piratsamhälle som i radikalitet både föregick och vida överträffade revolutionerna som senare skulle komma i England, Amerika och Frankrike.
Wilson berättar om hur de råbarkade och handlingskraftiga sjörövarna levde och hur de tänkte – vana som de var vid att ta lagen i egna händer. Boken skildrar främst sjöröveriet på 1600-talet, men gör också utblickar mot senare tider – ända fram till dagens piratanfall mot oljetankers.
Utförligast blir Wilson när det handlar om den ohejdbare Murad Reis (som föddes som Jan Jansz i kristna Holland, konverterade till islam och blev muslimsk pirat med Salé som bas) och går även – hastigt – igenom många andra berömda pirater – Svartskägg, John Ward, Barbarossa, de kvinnliga piraterna Mary Reade, Ann Bonney med flera.
Här finns också vår svenske pirat Lars "Lasse i gatan" Gathenhielm som hade fribrev från Karl XII och uppdrag att plundra danska skepp men inte svenska.
Wilson beskriver pärlbandet av piratstödjande städer på barbareskkusten i Nordafrika, med marockanska Salé som främsta exempel, och även de piratgrundade städerna, som till exempel Nassau på Bahamas och (det kanske enbart mytiska) Libertatia på Madagaskar.
Alla barbareskkustens pirater var muslimer. De europeer som slog sig samman med dem (det rörde sig om tusentals) gjorde så för att slippa undan den då mycket hårda feodala ofriheten i Europa. De var tvungna att konvertera till islam för att välkomnas och kallades därför avfällingar, renegater, och fördömdes hårt i sina hemländer. Allt tyder på att de konverterade frivilligt, att de mycket beslutsamt anslöt sig till piraternas heliga krig, till piraternas utopi.
Peter Lamborn Wilson är upphovsman till mer än 30 böcker i skilda ämnen. Känd bland annat för det omdiskuterade begreppet TAZ – Temporary Autonomous Zone – som är Wilsons iakttagelse av hur nutida små enklaver av "fria" samhällen ofta uppstår spontant, som visionära projekt, till exempel som frisinnade festivaler med början i väldiga lössläppta fester. TAZ är något okontrollerat som går på tvärs med kapitalismens strukturer och fungerar fritt och i hög utsträckning oberoende av det omgivande samhället.
"De rika stjäl från de fattiga i skydd av lagen. Vi plundrar de rika skyddade bara av vårt eget mod."
Under första hälften av 1600-talet hade piraterna från nordafrikanska kusten för vana att kapa europeiska fartyg i Medelhavet och längs Atlantkusten ända upp till England och Irland. De plundrade fartygen eller övertog dem helt och de tog fångar som de kunde sälja som slavar eller begära lösen för.
Under vinterhalvåret levde de ett bekymmerslöst liv i sina hemmahamnar, främst i Salé i nuvarande Marocko.
Piraternas hemmahamnar blev på sina håll en unik samhällsform, ett utopiskt piratsamhälle som i radikalitet både föregick och vida överträffade revolutionerna som senare skulle komma i England, Amerika och Frankrike.
Wilson berättar om hur de råbarkade och handlingskraftiga sjörövarna levde och hur de tänkte – vana som de var vid att ta lagen i egna händer. Boken skildrar främst sjöröveriet på 1600-talet, men gör också utblickar mot senare tider – ända fram till dagens piratanfall mot oljetankers.
Utförligast blir Wilson när det handlar om den ohejdbare Murad Reis (som föddes som Jan Jansz i kristna Holland, konverterade till islam och blev muslimsk pirat med Salé som bas) och går även – hastigt – igenom många andra berömda pirater – Svartskägg, John Ward, Barbarossa, de kvinnliga piraterna Mary Reade, Ann Bonney med flera.
Här finns också vår svenske pirat Lars "Lasse i gatan" Gathenhielm som hade fribrev från Karl XII och uppdrag att plundra danska skepp men inte svenska.
Wilson beskriver pärlbandet av piratstödjande städer på barbareskkusten i Nordafrika, med marockanska Salé som främsta exempel, och även de piratgrundade städerna, som till exempel Nassau på Bahamas och (det kanske enbart mytiska) Libertatia på Madagaskar.
Alla barbareskkustens pirater var muslimer. De europeer som slog sig samman med dem (det rörde sig om tusentals) gjorde så för att slippa undan den då mycket hårda feodala ofriheten i Europa. De var tvungna att konvertera till islam för att välkomnas och kallades därför avfällingar, renegater, och fördömdes hårt i sina hemländer. Allt tyder på att de konverterade frivilligt, att de mycket beslutsamt anslöt sig till piraternas heliga krig, till piraternas utopi.
Peter Lamborn Wilson är upphovsman till mer än 30 böcker i skilda ämnen. Känd bland annat för det omdiskuterade begreppet TAZ – Temporary Autonomous Zone – som är Wilsons iakttagelse av hur nutida små enklaver av "fria" samhällen ofta uppstår spontant, som visionära projekt, till exempel som frisinnade festivaler med början i väldiga lössläppta fester. TAZ är något okontrollerat som går på tvärs med kapitalismens strukturer och fungerar fritt och i hög utsträckning oberoende av det omgivande samhället.
