"Den visar hur en ung människas mod faktiskt förmådde ge hopp och förändra", Yukiko Duke.

"En både spännande och i bästa mening uppbygglig bok, välskriven och översatt", Bibliotekstjänst.

Wanda Hegers bok Varje fredag framför porten - som fått pris som bästa fackbok i Norge - är en sann och fullkomligt hisnande historia från andra världskriget.

Som tjugoåring tvingades Wanda Heger till Tyskland för att hennes norska pappa satt frihetsberövad där. Hela familjen, mor, far, sex barn i åldrarna tjugoett till två år internerades i en slottsliknande byggnad väster om Potsdam.

Familjen hade hamnat nära koncentrationslägret Sachsenhausen. Wanda tog initiativet att - ofta tillsammans med något av sina småsyskon - gå ända fram till portarna och kräva att få komma in och lämna matpaket till fångarna.

Tilltaget var så överraskande att lägervakterna gick med på det.

Varje fredag stod hon där framför porten, den oskuldsfulla norska flickan, med sina matpaket.

I hemlighet började hon smuggla ut information om lägret och fortsatte sedan med fler koncentrationsläger, bl a Ravensbrück. Hon gjorde också bedriften att upptäcka det mest hemlighållna koncentrationslägret av alla - Natzweiler.

Det hela utvecklade sig till en omfattande spionverksamhet. Wanda Hegers faktainsamling kom att få stor betydelse i slutfasen av kriget, särskilt för räddningsinsatserna med de vita bussarna.

Man kan verkligen fråga sig: Hur var detta överhuvudtaget möjligt? Hur kunde en ung kvinna nästla sig in på detta vis i de hårdbevakade koncentrationslägren? Kanske var det som Heger själv gissade - "eftersom jag till synes var naiv och såg barnslig och oerfaren ut tog väl inga SS-män i lägret mig på allvar". Hon var bara den där märkliga flickan som skulle leverera matpaket.

Hela tiden samlade hon in information om lägren. Särskilt tog hon reda på namnen på alla skandinaviska fångar och andra fakta som sedan fördes vidare till de allierades underrättelsetjänster.

"Jag såg tre män som till synes gick målmedvetet mellan barackerna med en kärra. 'Vi är från Drammen', sa de ut i luften till varandra, utan att se på mig. Sina namn fick de också fram.

'Jag kommer varje fredag', sa jag.

SS-vakten vände sig om med ett 'Va?' och jag sa att det var kallt, något han helt och hållet höll med mig om."

Varje fredag framför porten av Wanda Heger i översättning av Ida Jonsson Renman. ISBN 978 91 7742 523 6. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 240 sidor.

"Den visar hur en ung människas mod faktiskt förmådde ge hopp och förändra", Yukiko Duke.

"En både spännande och i bästa mening uppbygglig bok, välskriven och översatt", Bibliotekstjänst.

Wanda Hegers bok Varje fredag framför porten - som fått pris som bästa fackbok i Norge - är en sann och fullkomligt hisnande historia från andra världskriget.

Som tjugoåring tvingades Wanda Heger till Tyskland för att hennes norska pappa satt frihetsberövad där. Hela familjen, mor, far, sex barn i åldrarna tjugoett till två år internerades i en slottsliknande byggnad väster om Potsdam.

Familjen hade hamnat nära koncentrationslägret Sachsenhausen. Wanda tog initiativet att - ofta tillsammans med något av sina småsyskon - gå ända fram till portarna och kräva att få komma in och lämna matpaket till fångarna.

Tilltaget var så överraskande att lägervakterna gick med på det.

Varje fredag stod hon där framför porten, den oskuldsfulla norska flickan, med sina matpaket.

I hemlighet började hon smuggla ut information om lägret och fortsatte sedan med fler koncentrationsläger, bl a Ravensbrück. Hon gjorde också bedriften att upptäcka det mest hemlighållna koncentrationslägret av alla - Natzweiler.

Det hela utvecklade sig till en omfattande spionverksamhet. Wanda Hegers faktainsamling kom att få stor betydelse i slutfasen av kriget, särskilt för räddningsinsatserna med de vita bussarna.

Man kan verkligen fråga sig: Hur var detta överhuvudtaget möjligt? Hur kunde en ung kvinna nästla sig in på detta vis i de hårdbevakade koncentrationslägren? Kanske var det som Heger själv gissade - "eftersom jag till synes var naiv och såg barnslig och oerfaren ut tog väl inga SS-män i lägret mig på allvar". Hon var bara den där märkliga flickan som skulle leverera matpaket.

Hela tiden samlade hon in information om lägren. Särskilt tog hon reda på namnen på alla skandinaviska fångar och andra fakta som sedan fördes vidare till de allierades underrättelsetjänster.

"Jag såg tre män som till synes gick målmedvetet mellan barackerna med en kärra. 'Vi är från Drammen', sa de ut i luften till varandra, utan att se på mig. Sina namn fick de också fram.

'Jag kommer varje fredag', sa jag.

SS-vakten vände sig om med ett 'Va?' och jag sa att det var kallt, något han helt och hållet höll med mig om."

Varje fredag framför porten av Wanda Heger i översättning av Ida Jonsson Renman. ISBN 978 91 7742 523 6. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 240 sidor.

"Den visar hur en ung människas mod faktiskt förmådde ge hopp och förändra", Yukiko Duke.

"En både spännande och i bästa mening uppbygglig bok, välskriven och översatt", Bibliotekstjänst.

Wanda Hegers bok Varje fredag framför porten - som fått pris som bästa fackbok i Norge - är en sann och fullkomligt hisnande historia från andra världskriget.

Som tjugoåring tvingades Wanda Heger till Tyskland för att hennes norska pappa satt frihetsberövad där. Hela familjen, mor, far, sex barn i åldrarna tjugoett till två år internerades i en slottsliknande byggnad väster om Potsdam.

Familjen hade hamnat nära koncentrationslägret Sachsenhausen. Wanda tog initiativet att - ofta tillsammans med något av sina småsyskon - gå ända fram till portarna och kräva att få komma in och lämna matpaket till fångarna.

Tilltaget var så överraskande att lägervakterna gick med på det.

Varje fredag stod hon där framför porten, den oskuldsfulla norska flickan, med sina matpaket.

I hemlighet började hon smuggla ut information om lägret och fortsatte sedan med fler koncentrationsläger, bl a Ravensbrück. Hon gjorde också bedriften att upptäcka det mest hemlighållna koncentrationslägret av alla - Natzweiler.

Det hela utvecklade sig till en omfattande spionverksamhet. Wanda Hegers faktainsamling kom att få stor betydelse i slutfasen av kriget, särskilt för räddningsinsatserna med de vita bussarna.

Man kan verkligen fråga sig: Hur var detta överhuvudtaget möjligt? Hur kunde en ung kvinna nästla sig in på detta vis i de hårdbevakade koncentrationslägren? Kanske var det som Heger själv gissade - "eftersom jag till synes var naiv och såg barnslig och oerfaren ut tog väl inga SS-män i lägret mig på allvar". Hon var bara den där märkliga flickan som skulle leverera matpaket.

Hela tiden samlade hon in information om lägren. Särskilt tog hon reda på namnen på alla skandinaviska fångar och andra fakta som sedan fördes vidare till de allierades underrättelsetjänster.

"Jag såg tre män som till synes gick målmedvetet mellan barackerna med en kärra. 'Vi är från Drammen', sa de ut i luften till varandra, utan att se på mig. Sina namn fick de också fram.

'Jag kommer varje fredag', sa jag.

SS-vakten vände sig om med ett 'Va?' och jag sa att det var kallt, något han helt och hållet höll med mig om."

Varje fredag framför porten av Wanda Heger i översättning av Ida Jonsson Renman. ISBN 978 91 7742 523 6. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 240 sidor.