Jack Londons mästerverk den självbiografiska reportageromanen Avgrundens folk i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.

Jack London var ung som författare - tjugosex år - när han bestämde sig för att skriva en bok om East End, Londons fattigaste stadsdel.

För att kunna göra ett inträngande reportage levde han under tre månader som utfattig, sov på härbärgen eller drog omkring på gatorna hela natten, köade för soppa och bröd och lärde känna det utarmade folket.

"Avgrundens folk" var den stora del av Londons befolkning som kämpade för att inte gå under av kyla och svält mitt i det förmögna brittiska imperiets huvudstad.

Boken kom ut året därpå, 1903, och har blivit en milstolpe för den journalistiska prosan - en av de första rapportböckerna, ett av de första exemplen på wallraffande.

Han anländer till London och får tag i ett rum i området Whitechapel, där Jack Uppskäraren (omnämnd som flyktigast i boken) har härjat fjorton år tidigare. Kröningen av Edvard VII ska bli den första på sextiofyra år och en av de mest storslagna någonsin. Därför, tycks författaren redan ana, kommer den att bli den perfekta symbolen för ett land som bryr sig mer om det yttre skenet och sin ställning i världen än om människorna. När den beskrivs i all sin pompa och ståt, jämsides med skildringen av ett svältande folk, får den överheten att framstå inte bara som förljugen, utan rent av löjlig.

Allt han vill är att komma därifrån. "Jag har hört talas om Guds land, men det här är landet som Gud glömt bort att han glömt bort... Jag tror att jag skulle dö om jag var tvungen att bo två år i Londons East End."

Det system som råder för avgrundens folk i London 1902 är det som vi idag kallar gig-ekonomi. Anställningarna är tillfälliga och lönen utbetalas för det konkreta arbete som utförs, utan anställningstrygghet, utan ekonomiskt/socialt skyddsnät. De tillverkar t ex tändsticksaskar och får själva hålla med lim, de plockar humle och får betalt per tunna. Månadens samlade inkomster räcker inte till mer än usel näringsfattig mat och till en sovplats i en överbefolkad hyreskasern. Att bli sjuk är att bli pank och bostadslös.

Jack London (1876-1916) kom från enkla omständigheter i Kalifornien och fick kämpa sig fram till skolgång och bildning. Under sitt blott fyrtioåriga liv författade han närmare femtio romaner och novellsamlingar. Han var också undersökande journalist, krigskorrespondent och politiskt aktiv socialist. För eftervärlden är han främst känd för äventyrsromanen Skriet från vildmarken (The Call of the Wild) och för denna bok, Avgrundens folk (The People of the Abyss).

Avgrundens folk av Jack London. Nyöversättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-565-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 224 sidor.

Jack Londons mästerverk den självbiografiska reportageromanen Avgrundens folk i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.

Jack London var ung som författare - tjugosex år - när han bestämde sig för att skriva en bok om East End, Londons fattigaste stadsdel.

För att kunna göra ett inträngande reportage levde han under tre månader som utfattig, sov på härbärgen eller drog omkring på gatorna hela natten, köade för soppa och bröd och lärde känna det utarmade folket.

"Avgrundens folk" var den stora del av Londons befolkning som kämpade för att inte gå under av kyla och svält mitt i det förmögna brittiska imperiets huvudstad.

Boken kom ut året därpå, 1903, och har blivit en milstolpe för den journalistiska prosan - en av de första rapportböckerna, ett av de första exemplen på wallraffande.

Han anländer till London och får tag i ett rum i området Whitechapel, där Jack Uppskäraren (omnämnd som flyktigast i boken) har härjat fjorton år tidigare. Kröningen av Edvard VII ska bli den första på sextiofyra år och en av de mest storslagna någonsin. Därför, tycks författaren redan ana, kommer den att bli den perfekta symbolen för ett land som bryr sig mer om det yttre skenet och sin ställning i världen än om människorna. När den beskrivs i all sin pompa och ståt, jämsides med skildringen av ett svältande folk, får den överheten att framstå inte bara som förljugen, utan rent av löjlig.

Allt han vill är att komma därifrån. "Jag har hört talas om Guds land, men det här är landet som Gud glömt bort att han glömt bort... Jag tror att jag skulle dö om jag var tvungen att bo två år i Londons East End."

Det system som råder för avgrundens folk i London 1902 är det som vi idag kallar gig-ekonomi. Anställningarna är tillfälliga och lönen utbetalas för det konkreta arbete som utförs, utan anställningstrygghet, utan ekonomiskt/socialt skyddsnät. De tillverkar t ex tändsticksaskar och får själva hålla med lim, de plockar humle och får betalt per tunna. Månadens samlade inkomster räcker inte till mer än usel näringsfattig mat och till en sovplats i en överbefolkad hyreskasern. Att bli sjuk är att bli pank och bostadslös.

Jack London (1876-1916) kom från enkla omständigheter i Kalifornien och fick kämpa sig fram till skolgång och bildning. Under sitt blott fyrtioåriga liv författade han närmare femtio romaner och novellsamlingar. Han var också undersökande journalist, krigskorrespondent och politiskt aktiv socialist. För eftervärlden är han främst känd för äventyrsromanen Skriet från vildmarken (The Call of the Wild) och för denna bok, Avgrundens folk (The People of the Abyss).

Avgrundens folk av Jack London. Nyöversättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-565-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 224 sidor.

Jack Londons mästerverk den självbiografiska reportageromanen Avgrundens folk i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.

Jack London var ung som författare - tjugosex år - när han bestämde sig för att skriva en bok om East End, Londons fattigaste stadsdel.

För att kunna göra ett inträngande reportage levde han under tre månader som utfattig, sov på härbärgen eller drog omkring på gatorna hela natten, köade för soppa och bröd och lärde känna det utarmade folket.

"Avgrundens folk" var den stora del av Londons befolkning som kämpade för att inte gå under av kyla och svält mitt i det förmögna brittiska imperiets huvudstad.

Boken kom ut året därpå, 1903, och har blivit en milstolpe för den journalistiska prosan - en av de första rapportböckerna, ett av de första exemplen på wallraffande.

Han anländer till London och får tag i ett rum i området Whitechapel, där Jack Uppskäraren (omnämnd som flyktigast i boken) har härjat fjorton år tidigare. Kröningen av Edvard VII ska bli den första på sextiofyra år och en av de mest storslagna någonsin. Därför, tycks författaren redan ana, kommer den att bli den perfekta symbolen för ett land som bryr sig mer om det yttre skenet och sin ställning i världen än om människorna. När den beskrivs i all sin pompa och ståt, jämsides med skildringen av ett svältande folk, får den överheten att framstå inte bara som förljugen, utan rent av löjlig.

Allt han vill är att komma därifrån. "Jag har hört talas om Guds land, men det här är landet som Gud glömt bort att han glömt bort... Jag tror att jag skulle dö om jag var tvungen att bo två år i Londons East End."

Det system som råder för avgrundens folk i London 1902 är det som vi idag kallar gig-ekonomi. Anställningarna är tillfälliga och lönen utbetalas för det konkreta arbete som utförs, utan anställningstrygghet, utan ekonomiskt/socialt skyddsnät. De tillverkar t ex tändsticksaskar och får själva hålla med lim, de plockar humle och får betalt per tunna. Månadens samlade inkomster räcker inte till mer än usel näringsfattig mat och till en sovplats i en överbefolkad hyreskasern. Att bli sjuk är att bli pank och bostadslös.

Jack London (1876-1916) kom från enkla omständigheter i Kalifornien och fick kämpa sig fram till skolgång och bildning. Under sitt blott fyrtioåriga liv författade han närmare femtio romaner och novellsamlingar. Han var också undersökande journalist, krigskorrespondent och politiskt aktiv socialist. För eftervärlden är han främst känd för äventyrsromanen Skriet från vildmarken (The Call of the Wild) och för denna bok, Avgrundens folk (The People of the Abyss).

Avgrundens folk av Jack London. Nyöversättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-565-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 224 sidor.