Den första boken om Tobias och hans förvärvade hjärnskada åstadkom stor efterfrågan på en fortsättning. Denna uppföljare beskriver de följande tio åren av Tobias liv, efter de fyra första omtumlande åren som handlade om att hantera en oönskad svårfattbar förändring som inträffade då Tobias var 23 år. Nu kommer, 15 år efter år noll (1996) i familjens nya tideräkning, uppföljaren.

Boken är ett angeläget psykologiskt komplement till den neurologiska och pedagogiska litteratur som dominerar inom fältet. Hjärnskador komplicerar förutsättningarna för kommunikation och insikt, med påföljd att den officiella hållningen är att insikt är näst intill omöjlig och knappast ens önskvärd, eftersom den kan förvärra det förfärliga inre traumat. Susanna visar på motsatsen; hur insikt om trauma och resulterande funktionshinder, inramad i varsam lyhörd närvaro, bekräftelse, stöd, uppmuntran samt meningsfull gemenskap kan få en avgörande inverkan på den skadades möjligheter att utvecklas som människa.


Vem har nytta av boken?
Psykologer, medicinare, omvårdnads- och behandlingspersonal, pedagoger, tjänstemän, politiker och medmänniskor i allmänhet, får en tankeväckande och gripande läsupplevelse av bokens tydliga teoriavsnitt med dess konkreta illustrationer av tålmodiga, intensiva och lyhörda samtal. Exemplen visar hur man kan nå fram till kognitivt och/eller psykiskt funktionshindrade med kommunikations- och minnesstörning, psykossjukdom eller andra svårigheter som på ytan ter sig förvirrande och absurda. 
Personal inom psykiatrin kommer att känna igen psykosreaktioner och få konkreta exempel på mediciners underordnade betydelse i jämförelse med kraften i att bli sedd, förstådd och bekräftad i sin inre och yttre verklighet.
Familjer med en medlem som skadats i ung eller vuxen ålder får inspiration att hantera de djupaste psykologiska och existentiella frågorna som man de facto ställs inför, vare sig någon vågar tala om det eller ej.
Alla som uppskattat «Det finns någon därinne» vet redan varför de vill läsa mer om Tobias.

Den första boken om Tobias och hans förvärvade hjärnskada åstadkom stor efterfrågan på en fortsättning. Denna uppföljare beskriver de följande tio åren av Tobias liv, efter de fyra första omtumlande åren som handlade om att hantera en oönskad svårfattbar förändring som inträffade då Tobias var 23 år. Nu kommer, 15 år efter år noll (1996) i familjens nya tideräkning, uppföljaren.

Boken är ett angeläget psykologiskt komplement till den neurologiska och pedagogiska litteratur som dominerar inom fältet. Hjärnskador komplicerar förutsättningarna för kommunikation och insikt, med påföljd att den officiella hållningen är att insikt är näst intill omöjlig och knappast ens önskvärd, eftersom den kan förvärra det förfärliga inre traumat. Susanna visar på motsatsen; hur insikt om trauma och resulterande funktionshinder, inramad i varsam lyhörd närvaro, bekräftelse, stöd, uppmuntran samt meningsfull gemenskap kan få en avgörande inverkan på den skadades möjligheter att utvecklas som människa.


Vem har nytta av boken?
Psykologer, medicinare, omvårdnads- och behandlingspersonal, pedagoger, tjänstemän, politiker och medmänniskor i allmänhet, får en tankeväckande och gripande läsupplevelse av bokens tydliga teoriavsnitt med dess konkreta illustrationer av tålmodiga, intensiva och lyhörda samtal. Exemplen visar hur man kan nå fram till kognitivt och/eller psykiskt funktionshindrade med kommunikations- och minnesstörning, psykossjukdom eller andra svårigheter som på ytan ter sig förvirrande och absurda. 
Personal inom psykiatrin kommer att känna igen psykosreaktioner och få konkreta exempel på mediciners underordnade betydelse i jämförelse med kraften i att bli sedd, förstådd och bekräftad i sin inre och yttre verklighet.
Familjer med en medlem som skadats i ung eller vuxen ålder får inspiration att hantera de djupaste psykologiska och existentiella frågorna som man de facto ställs inför, vare sig någon vågar tala om det eller ej.
Alla som uppskattat «Det finns någon därinne» vet redan varför de vill läsa mer om Tobias.