Allas lika mellangärde

Att öppna Sara Granérs nya bok är som att kasta en handgranat in i en välutrustad konstnärsateljé. Jonas Thente, DN

Förvirring, pappahumor och olja på duk. I Allas lika mellangärde möts förvrängda ordvitsar, oändligt slapp satir och ren konst. Genom en rad olika tekniker, från skisser till broderier, pendlar hon mellan både trams och vansinne, melankoli och vrede. Med sina färgstarka enrutingar förvandlar hon den så hatade pappahumorn till en konstform i sig.

Sara Granér (född 1980) debuterade 2008 med Det är bara lite AIDS. Sedan dess har man kunnat läsa hennes serier i tidningar som Galago, Aftonbladet, ETC och Dagens Nyheter. Med sina färgstarka serier och snabbtänkta satir är hon en av Sveriges mest namnkunniga serieskapare och bildkonstnärer.

Allas lika mellangärde innehåller enrutingar som är fina att se på och dessutom gapskrattroliga. Man måste få kratta åt eländet. +++++ Anna Andersson, Aftonbladet Plus

Granér detroniserar politiker, incelmän och överklassen genom att göra dem skrattretande. Och som jag skrattar när jag läser Allas lika mellangärde. Här är humorn verkligen det starkaste vapnet. Lizette Romero Niknami, Expressen

Nu släpper hon loss sina välkända tecknade djurgestalter i sitt sjätte seriealbum, Allas lika mellangärde, som ger ordvitsar en skön revival. I färgstarka enrutingar, med tekniker som olja på duk, skisser och broderier, sker konstnärlig lek med ordspråk och talesätt där satiren blir slapp i äkta ordvitsanda, och det är sorgligt och roligt; maniskt och melankoliskt; utmanande, tramsigt och vackert. Helhetsbetyg 5 av Caroline Degerfeldt i BTJ-häftet, 8 2020

Oavsett vilken väg hon väljer uppskattar jag Sara Granérs omsorgsfulla naivism och sympatiska svartsyn. Hon klarar som få att gestalta det depressiva läget utan att slå över i cynism eller romantik. Sen är det väl en smaksak hur många gånger man kan skratta åt förvridna ordstäv och pappahumor. Förbluffande många, förtäljer min empiriska studie i närmiljö. Anna Hallberg, Aftonbladet

Hon gillar att utmana vår samtid med en lite barnslig approach. Men den som vill mena på att hennes stil är ytlig gör ett misstag. Den som söker kan ofta finna ett existentiellt djup dolt under de grova tuschstrecken. Annars får man nöja sig med att kratta åt eländet. Mikael R Karlsson, BLT