Hon såg något i ena hörnet av bilrutan, en svag suddig kontur, som imma. Det var en hand. En fuktig hand som trycktes mot glaset. Bara det att det inte stod någon på andra sidan. Ingen jämnårig skulle bli avundsjuk på Agnes sommarlov. Hon badar inte, för hon är rädd för vatten. Hon är ensam mest hela tiden, för hennes bästis är i Grekland och svarar inte ens på sms. Sedan träffar hon Noel. Precis som Agnes gillar han egentligen inte ens sommargrejer som att bada och vara utomhus. Men han blir ändå nyfiken när Agnes berättar om den gamla stengången som döljer sig under ytan i Vallerbosjön och tillsammans bestämmer de sig för att utforska den. Ungefär samtidigt börjar Agnes känna sig förföljd. Hon är säker på att hon ser någon stå i mörkret utanför fönstret. Hon upptäcker blöta fotspår bakom sig, trots att hennes egna skor är torra. Och sent en kväll är golvet i Agnes rum täckt av vatten.
