I det antika Grekland uppstod både filosofin och de första formerna av demokrati och medborgarskap. Länge sågs detta som en sorts förnuftets "mirakel", som västerlandet gärna speglade sig i. I denna bok vill Tomas Lappalainen med nya och utmanande tankar se den grekiska kulturutvecklingen i ljuset av övergången från maffiasamhällen till medborgarstater.
Han hävdar att demokratin och jämlikhetstanken var en sorts nödlösning på problemet med inbördesstrider. I ett samhälle utan tydligt våldsmonopol, där medborgarna bestod av dem som var beväpnade blev jämlikheten - tillämpad på statens styrelse, lagar och domstolar - det enda som hjälpligt kunde bromsa våldet. En oavsedd konsekvens av det jämlika styret blev en kulturell explosion som fortfarande präglar allt vi kallar kunskap.
Med utgångspunkt i Iliaden och Odysséen visar Lappalainen hur det grekiska samhället utvecklades från en värld dominerad av våld, splittring och maffialiknande beskyddarkultur till en stadsstatskultur som medvetet tog avstånd från äldre tiders heders- och klantänkande.
Utifrån det bevarade källmaterialet visar han skickligt och underhållande hur detta historiska skifte tog sig uttryck i vardagen. Bedragna äkta män och bortrövade älskare ger fantastiska inblickar i hur livet kunde te sig i Aten 400 år före Kristus.
Boken kan läsas av alla med intresse för antikens historia och idévärld men också av den som på ett mer filosofiskt plan intresserar sig för frågan: vad är en stat?
TOMAS LAPPALAINEN är författare och en av vårt lands främsta Italienkännare. Han har skrivit en rad uppmärksammade böcker, till exempel Maffia, Italien, Se Neapel och sedan dö, Ndrangheta och Mellan 55 och 60.
