Miranda vet att hennes namn betyder att hon är något att beundra, men hon har märkvärdigt svårt att tycka om sig själv. Hon pluggar beteendevetenskap, har nästan ihop det med Cykelkillen, som visar sig heta Isak, och betraktar Adrian i smyg, kurskamrat och manlig huldra från Ångermanland. Miranda är dålig på att vara ung, hon är vårdslös både med sina egna känslor och andras, diskar helst inte, utan staplar tallrikarna i badkaret istället, och har ett visst behov av att förlora sig i kemiska rus ibland, gå upp i musiken och glömma sig själv. I Isabelle Bervenius Ecstasy blir den klassiska historien om ungdomlig kärlek en skarp och vibrerande upplevelse, lika mättad av ensam sorg som av avväpnande humor. Det är en berättelse om hur känslor långsamt eskalerar och leder till både sexuell utsatthet och en stark längtan efter att få tillhöra och höra ihop. En stegring som kan vara förvånansvärt lik självutplåning.
Isabelle Bervenius är en ny, stark röst i svensk prosa, med en stil som är lika träffsäker vad gäller tonfall och jargong som ensamhetens inre röst.
