Taktfasta hugg hörs från skogen. Åshild är ensam på Rudningen och vill helst inte gå ut med de odöpta barnen, men sommarvärmen och de skrämmande ljuden utanför tär på tålamodet. Bara prästen inte hade vägrat döpa ungarna! På sätern stryker Ola handen över en svettig panna och rätar på ryggen. Skrämmande bilder flimrar bakom ögonlocken. Något är fruktansvärt galet! Åshild och ungarna är i fara, det är han säker på. Men kommer han att hinna tillbaka till Rudningen i tid?
