"Du pratar väldigt bra svenska", säger kvinnan som håller i intervjun. Jag rätar lite på mig i stolen och säger: "Du pratar också bra svenska." Kvinnan ger mig en blick. Mitt svar var tydligen inte det hon sökte. "Jag är adopterad", säger jag till slut. "Jaså, på det viset." Kvinnan ler mot mig, nästan lättat. "Men då är du ju svensk." Bianca har just slutat nian och får sommarjobb på en städfirma, trots att hennes föräldrar inte tycker att det är något passande jobb för deras dotter. Men Bianca har inget emot det, tvärtom. Sedan det värsta hände spelar ändå ingenting någon roll, hon plockar gärna fimpar. En dag får hon och en kollega i uppdrag att städa ur en lägenhet vars hyresgäst har blivit mördad. Bianca gräver sig djupt ner i triangeldramat som föranledde mordet, men det enda hon finner är sin egen sorg. Det värsta har redan hänt är Marta Söderbergs femte roman för unga. I en kortprosa där varje sida landar som en sten i läsaren, utforskar hon obarmhärtigt skuld, förlust och mellanförskap.
