På 1840-talet gavs de första manualerna för stickning och virkning ut på svenska. I små häften med färgglada pappersomslag förmedlades mönster och instruktioner för att tillverka diverse dekorativa föremål, som börsar i silke eller färgglatt ullgarn dekorerade med pärlor, eller kragar, barnkläder och spetsar i tunt vitt bomullsgarn. I manualernas förord lyfts stickning och virkning fram som de vackraste av alla fruntimmershandarbeten, såväl till nytta som till nöje för den trendmedvetna och flitiga medel- och överklasskvinnan. Vid 1850-talets mitt minskar utgivningen av manualer för stickning och virkning, och mönster för allehanda textila handarbeten blir istället ett regelbundet inslag i modejournaler. På stora planscher i tunt papper trängs mönsterritningar med tillskärningsmönster och bilder på det senaste klädmodet. Skillnader mellan dessa publiceringssätt väcker frågor kring hur förmedlingen av mönster och instruktioner för stickning och virkning förändrades över tid, och vad dessa förändringar innebar för utövandet av dessa handarbeten.

Hanna Bäckström undersöker hur mönsterförlagor och instruktioner för stickning och virkning utformades och spreds i tryckta publikationer under 1800-talets mitt, en period när nya publikationsgenrer introduceras på den svenska marknaden. Förutom att ge en detaljerad bild av de första mönster för stickning och virkning som gavs ut på svenska görs jämförelser med liknande publikationer i Tyskland och Storbritannien, och en stor mängd manualer som inte uppmärksammats inom tidigare forskning belyses och sätts in i en kulturhistorisk och mediehistorisk kontext.

Hanna Bäckström är textilhistoriker, verksam vid Uppsala universitet. Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt är hennes doktorsavhandling. 

På 1840-talet gavs de första manualerna för stickning och virkning ut på svenska. I små häften med färgglada pappersomslag förmedlades mönster och instruktioner för att tillverka diverse dekorativa föremål, som börsar i silke eller färgglatt ullgarn dekorerade med pärlor, eller kragar, barnkläder och spetsar i tunt vitt bomullsgarn. I manualernas förord lyfts stickning och virkning fram som de vackraste av alla fruntimmershandarbeten, såväl till nytta som till nöje för den trendmedvetna och flitiga medel- och överklasskvinnan. Vid 1850-talets mitt minskar utgivningen av manualer för stickning och virkning, och mönster för allehanda textila handarbeten blir istället ett regelbundet inslag i modejournaler. På stora planscher i tunt papper trängs mönsterritningar med tillskärningsmönster och bilder på det senaste klädmodet. Skillnader mellan dessa publiceringssätt väcker frågor kring hur förmedlingen av mönster och instruktioner för stickning och virkning förändrades över tid, och vad dessa förändringar innebar för utövandet av dessa handarbeten.

Hanna Bäckström undersöker hur mönsterförlagor och instruktioner för stickning och virkning utformades och spreds i tryckta publikationer under 1800-talets mitt, en period när nya publikationsgenrer introduceras på den svenska marknaden. Förutom att ge en detaljerad bild av de första mönster för stickning och virkning som gavs ut på svenska görs jämförelser med liknande publikationer i Tyskland och Storbritannien, och en stor mängd manualer som inte uppmärksammats inom tidigare forskning belyses och sätts in i en kulturhistorisk och mediehistorisk kontext.

Hanna Bäckström är textilhistoriker, verksam vid Uppsala universitet. Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt är hennes doktorsavhandling. 

På 1840-talet gavs de första manualerna för stickning och virkning ut på svenska. I små häften med färgglada pappersomslag förmedlades mönster och instruktioner för att tillverka diverse dekorativa föremål, som börsar i silke eller färgglatt ullgarn dekorerade med pärlor, eller kragar, barnkläder och spetsar i tunt vitt bomullsgarn. I manualernas förord lyfts stickning och virkning fram som de vackraste av alla fruntimmershandarbeten, såväl till nytta som till nöje för den trendmedvetna och flitiga medel- och överklasskvinnan. Vid 1850-talets mitt minskar utgivningen av manualer för stickning och virkning, och mönster för allehanda textila handarbeten blir istället ett regelbundet inslag i modejournaler. På stora planscher i tunt papper trängs mönsterritningar med tillskärningsmönster och bilder på det senaste klädmodet. Skillnader mellan dessa publiceringssätt väcker frågor kring hur förmedlingen av mönster och instruktioner för stickning och virkning förändrades över tid, och vad dessa förändringar innebar för utövandet av dessa handarbeten.

Hanna Bäckström undersöker hur mönsterförlagor och instruktioner för stickning och virkning utformades och spreds i tryckta publikationer under 1800-talets mitt, en period när nya publikationsgenrer introduceras på den svenska marknaden. Förutom att ge en detaljerad bild av de första mönster för stickning och virkning som gavs ut på svenska görs jämförelser med liknande publikationer i Tyskland och Storbritannien, och en stor mängd manualer som inte uppmärksammats inom tidigare forskning belyses och sätts in i en kulturhistorisk och mediehistorisk kontext.

Hanna Bäckström är textilhistoriker, verksam vid Uppsala universitet. Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt är hennes doktorsavhandling.