Sedan Får hundar korvar i himlen? gavs ut 2014 har boken hjälpt tusentals familjer att prata om döden och bearbeta sorg när ett husdjur dör.
I boken möter vi Alva, snart fem år, och hennes bästa vän hunden Musse. När Alva får veta att Musse är gammal och snart ska dö, reagerar hon med både ilska och förtvivlan. Musse är inte bara en hund för Alva – han är som en storebror och har funnits i hela hennes liv. Varför kan han inte leva för alltid? Hur ska djurdoktorn göra så att han dör? Boken följer Alvas upplevelse av förlusten och hennes frågor om döden, samtidigt som den förmedlar en förståelse för att allt levande har en livscykel och att djur ofta lever kortare än människor. Till slut inser Alva att Musse inte försvinner helt. Han finns ju kvar inom henne. Lite i köket. Och kanske i himlen.
Boken tilldelades Statens Kulturråds Litteraturstöd.
Boken är, trots ämnet, en varm och humoristisk bok. I samtalen mellan Alva och hennes föräldrar kommer en rad etiska och existentiella frågor upp utan att göras övertydliga eller tillrättalagda, frågor som berör människor i lika hög grad som hundar. Det här är en bok som jag kommer ta med i den bokväska där jag lägger bra böcker för barn i svåra livssituationer”. Lars H Gustafsson, barnläkare och författare.
”Denna bok läste jag för min 6-åriga son som är mycket intresserad av döden och vad som händer när man dör. Han tyckte att boken var superintressant och jag fick en massa frågor under tiden vi läste men även under de kommande dagarna. Han ville höra den flera gånger under samma vecka och efter varje gång kom det nya funderingar. Även om boken var sorglig så förmedlade den också mycket kärlek. Kan varmt rekommenderas!” (Betyg 5 av 5) Bokrecension.se
”Jag grät floder när jag läste Får hundar korvar i himlen? Sorgen är så fint skildrad i boken att det inte gick att hålla tillbaka tårarna. Det här är en bok som alla barn med djur borde läsa, ja även vuxna. Orden värmer i hjärtat och får mig att le mitt i sorgen och tårarna.” Kim M. Kimselius, Skrivarbloggen.
””Det är viktigt att vi vågar beröra och reflektera kring döden med våra barn. Med den här ömsinta berättelsen får både barn och vuxna hjälp att prata om de svåra frågorna och även en inblick i ett barns sorgeprocess”Agnete Kinman, präst och läkare
