spännande, obehaglig och finurlig

När Daniel och Bertram är i Southampton, möter de Daniels största förebild: Edgar Allan Poe. Poe är orolig men känner till Daniel och hans verk och de börjar prata med varandra. Daniel och Bertram lovar att hjälpa Poe med vad som nu stör honom. De flyttar in i hans lägenhet, där de möter flera av de andra hyresgästerna. Men de får ingen bra bild av den som äger huset, Maximillian Bexham. Varför är han inte ute på dagen, och varför verkar det ha hänt mycket konstigt i huset redan innan? Snart har de inte bara en fara för livet hängande över sig, utan också polisen och läkarkåren i hasorna som tycker att de ska spärras in på dårhus. Det är fullt av konstigheter, sagor och spännande sammanvävningar i Kärlek och hat bortom tid och rum och jag gillar att det vävs in en verklig person, och dessutom en av skräckens förgrundsgestalter, med den här otroligt skruvade och obehagliga berättelsen. Något jag också gillar är att inte Bexham bara är obehaglig ur en ren övernaturlig synvinkel, han var även det som människa. En otroligt otrevlig litterär figur. Daniel och Bertram däremot, verkar som helyllepersoner som huxflux bara tar sig an en annan människa sådär och kämpar med liv och lem i fara. Persongalleriet är relativt litet, och koncentreras till hyreshuset, polisstationen och läkarkåren och jag tycker att det fullkomligt räcker så. Det är manstungt, och egentligen bara någon kvinnlig karaktär lite här och där men det faller också lite inom tidsandan. Däremot så är de namngivna kvinnorna i stort sett alla viktiga och för handlingen framåt. Det är en berättelse full av obehag och övernaturligheter, fara och mörker men också om vänskap och styrka i att stå för det man tror på. Språket är lättsamt och fungerar fint. Flyter framåt på ett bra sätt även om dialogen i vissa fall kan vara lite styltig. Kan passa både unga vuxna och vuxna läsare.

Marias