Gudinnans folk

Andra delen i historisk romantrilogi

Folklandskungen har skickat Harald Hovsmed och hans ätt uppåt i landet för att skapa ett nytt hövdingasäte. Problemet är bara att det redan bor människor där och när Harald och hans följe väljer boplats tar de, utan att mena det, över och förstör den heliga ritualplats som finns. Dessutom dödar de en kvinna som säger att de tar saker de inte får. När en av ättens timmermän dödas, skapas ett vendetta som blir seglivat. Men Harald har också en annan fiende, jägarhövdingen Torkil som vill se honom död. Han använder den tillfångatagne bondesonen Erik som bricka i spelet och beordrar honom att döda Harald. Men Erik har egna planer och tillsammans med Torkils tjänarinna Ella blir han en mycket större bricka i spelet om makten än vad någon kunde ana. Gudinnans folk är den andra delen i en trilogi om de första bosatta människorna i Höga kusten under järnåldern. Den här och den tidigare boken är varsina delar av berättelsen som är avslutade men öppna för fortsättning och går därför att läsa fristående. Dock tycker jag att man förlorar så mycket bakgrundsinformation om man inte har läst I kungens tjänst först, så jag rekommenderar att läsa dem i ordning. Något Maria Blomster har lyckats bra med, är att levandegöra en möjlig historia. Något som kan ha hänt när de första bofasta människorna spred sig över Höga kusten. Jag tycker om att det redan finns de som bor där, även om de inte är bofasta, och jag tycker om att få läsa om en del av deras historia också. Att inte världen bara är svartvit, utan i gråskala och att de första bofasta faktiskt kom och tog över platser som de kanske inte alls var först att vara på. Jag tycker om att vi får följa flera olika personer, och tycker om att det ofta är barn som kan lösa problemen och som inte alls har samma fördomar som sina föräldrar utan ser personer och likheter istället för olikheter. Mest förtjust är jag nog ändå i Ella och Erik och skulle gärna ha sett en egen bok om bara dem. Språket är bra och passar till genren. Det står klart och tydligt på baksidan att det här är del två i en trilogi, men det jag gillar är att den är boken står på egna ben. Det är, som redan skrivet, en egen del av äventyret som är avslutat när boken är slut men som ändå är öppen för fortsättning.

Marias