"Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen."Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet.Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan."Kungshamra -67" är en indragande men aldrig insmickrande kollektivroman. Under två dagar kommer det politiska sextiotalet emot oss i all den vardaglighet och trasslighet som hör livet till. Skickligt målar Yvonne Hirdman upp en bunt relationer, insnärjda sinsemellan, där ingens liv ter sig så mycket bättre än nån annans men inte är så illa i sin helhet heller. Det är rått och rappt och samtidigt vackert, ömsint och nära.

"Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen."Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet.Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan."Kungshamra -67" är en indragande men aldrig insmickrande kollektivroman. Under två dagar kommer det politiska sextiotalet emot oss i all den vardaglighet och trasslighet som hör livet till. Skickligt målar Yvonne Hirdman upp en bunt relationer, insnärjda sinsemellan, där ingens liv ter sig så mycket bättre än nån annans men inte är så illa i sin helhet heller. Det är rått och rappt och samtidigt vackert, ömsint och nära.

"Hon avskydde den där tiden mellan tre och fem på eftermiddagen, den svåra­ tiden, den som aldrig fylldes med riktigt liv utan bara halvdana föresatser - den där tiden som ofta fylldes ut av bråk mellan smågnälliga barn. Men nu var barnen hos farmor och farfar. Det är då Christa sätter sig på bordet, tänder en cigarett och tittar ut på innergårdens stubbar och känner oron ringla som en orm från magen upp under revbenen."Genom sju unga evighetsmänniskor och deras småtrassliga liv i ett alltmer politiserat Stockholm tar Yvonne Hirdman i sin romandebut oss rakt in i 60-talet.Kärlek, politik och bristande barnpassning för Christa, Jonne, Mona, Krister, Sigge, Åke och Unni samman i det gråa studentområdet Kungshamra. De möts på fester, i vilda diskussioner, vid de kvarglömda leksakerna i sandlådan, de tiger och ljuger och grälar. Så sprids de ut i livet. En dödsannons för dem samman igen långt senare och belysningen blir en annan."Kungshamra -67" är en indragande men aldrig insmickrande kollektivroman. Under två dagar kommer det politiska sextiotalet emot oss i all den vardaglighet och trasslighet som hör livet till. Skickligt målar Yvonne Hirdman upp en bunt relationer, insnärjda sinsemellan, där ingens liv ter sig så mycket bättre än nån annans men inte är så illa i sin helhet heller. Det är rått och rappt och samtidigt vackert, ömsint och nära.