Vår tid är över

Vi skulle bli eviga. Det var ju så vi sa. Man skulle prata om oss. Våra namn på allas läppar. Vår uppgång i blod skrivet. I marmor utmejslat. Så uttryckte vi oss. Så pretentiöst.
Det var alltid uppgången vi pratade om.
Vårt fall?
Vi pratade aldrig om det.

Det är hösten 1982 i Avesta. Simon och Pirjo är livrädda att bli kvar i den kvävande brukshålan. De är skapade för något större, något vackert och episkt, som slutraderna i Och solen har sin gång. Men på nyårsnatten förändras allt. Eller började det klinga falskt långt tidigare?

Fyrtiotvå år senare återvänder Simon till hemorten han lämnade alldeles för ung i sorg och förtvivlan. Han är tillbaka för att berätta om vad som egentligen hände Pirjo den där kalla hösten. En tid fylld av synt, poesi, drömmar – och ett oförlåtligt svek. Han vill försonas innan det är för sent. Innan deras mörka hemlighet begravs för gott.

Vår tid är över är en storslagen och gripande roman om att växa upp i en småstad på 80-talet, då Lustans Lakejer var lika med Gud, och tron på musiken, litteraturen och det kompromisslösa skapandet betydde allt. Det är en berättelse om att bli sams med sin ungdom och sorgen över ett liv som aldrig blev. Och om en vänskap som vågade utmana döden.