Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med ett stort antal nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration. Sju råd till Mustafa är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping en av mycket få svenska poliser med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad.

Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan.

Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem.

Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av?

Sju råd till Mustafa är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.

Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med ett stort antal nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration. Sju råd till Mustafa är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping en av mycket få svenska poliser med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad.

Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan.

Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem.

Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av?

Sju råd till Mustafa är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.

Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med ett stort antal nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration. Sju råd till Mustafa är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping en av mycket få svenska poliser med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad.

Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan.

Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem.

Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av?

Sju råd till Mustafa är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.