Kriminalkommissarie Svanstrand sliter sitt hår, rättsläkaren Emma Winston gör nästan samma sak. Det lik man hittat i badrummet hade inga sticksår, hon var inte strypt och de hade inte använts skjutvapen. Inga normala sjukdomsbilder kunde man se på rättsläkarstationen i Solna heller. Därför blev hon ett nytt kryss i statistiken. Oförklarligt dödsfall, där ändå allt talade för att hon fått hjälp till den sista vilan. Men hur, varför och av vem?
Man finner en del kopplingar till Köpenhamn och den ljusskygga handeln av kvinnor på olika klubbar som hennes man och en kollega hade under högkonjunkturen och skar guld med pennkniv. Hur skall arvet fördelas efter deras företag om någon skulle avlida av kompanjonerna? Många trådändar för Svanstrand och hans utredare att dra i.
