Porten Tidochrum

Spännande första del i fantasyserie för barn

Porten Tidochrum är första delen i en fantasyserie för barn, med målgruppen 6-9. Jag skulle säga att den passar bra som högläsningsbok för den åldern, men som egenläsningsbok först från ca 8 år. Charlie Stjärnhav bor med sin mamma, hennes nya man Marcus, lillasyster Milo och hunden Theodor i Åhus. Hans pappa har också en ny familj och de brukar umgås allihop. Pappa och Marcus brukar träna fäktning ihop och det visar sig vara av mycket mer värde än vad Charlie kunde ha trott. Handlingen börjar snabbt och rappt och går från mysig familjestund till fara och färde på bara en natt. På morgonen hörs en duns utanför huset och det som först verkar ofarligt och som bara ett skrämmande ljud visar sig vara något mycket värre. Barnen föses in i ett rum tillsammans med Theodor och när Charlie väl vågar öppna är allt utanför en värld av is och mamma och Marcus är borta. Mammas telefon ringer, det är Charlies pappa, och när han hör vad som har hänt kommer han genast. Pappa ringer sin nya fru Lisa och säger att Gu¿run är tillbaka och Charlie förstår ingenting. Den finns mycket som är typiskt för en fantasy i den här boken. Drakar, en hund som inte är som andra, portar till andra dimensioner, mörker, oförklarliga händelser såsom att det blir mörkt fastän det är mitt på dagen och att det plötsligt är is överallt. Medan resten av världen tror att en storm dragit förbi och ödelagt mycket i sin väg, får Charlie veta mer om sin mammas bakgrund och varför hon försvunnit. De måste låsa porten Tidochrum så att inte Gu¿run släpps lös i Charlies värld. Hon verkar tro att de har tagit något som behövs för att återställa balansen. De inser att de - pappa, Charlie, Theodor och draken Hrim - istället måste använda porten Tidochrum för att resa till Drakfjällen för att försöka återställa den balans som verkar ur gängorna. Och som vanligt, slutar det när det är som mest spännande. Persongalleriet är lagom stort, och jag gillar lilla draken Hrim, och Theodor. Samtidigt gillar jag att Charlie är så öppen som bara ett barn kan vara, för de ändringar som nu sker i hans världsbild och att han inte tvekar på att hjälpa till på det sätt han kan. Jag tycker om att det finns en familjekonstellation där föräldrarna inte är tillsammans längre men ändå umgås. Nu visar det ju sig att det inte alls är en särskilt vanlig familjekonstellation egentligen, men jag tror ändå att det är nyttigt att barn kan se att det inte behöver bli hemskt bara för att föräldrarna går skilda vägar. Språket är bra, men jag tror kanske att det är lite i det svåraste laget för målgruppen, om det inte handlar om redan vana läsare. Men som högläsningsbok tror jag att den är toppen och kan få många barn trollbundna med sin spänning.

Marias