Djävulen och det mörka vattnet

1bok2katter3kopparte tycker:

Stuart Turtons Djävulen och det mörka vattnet är ett äventyr som drar in mig i boken precis som det var att läsa när jag var liten. Jag läser långt efter att lampan borde varit släckt och kämpar emot in i det längsta när ögonlocken vill falla ihop. Här finns en drastisk berättarglädje hejdlöst blandad med poetiska beskrivningar som skapar ett myller av färgstarka bilder och personer. De eleganta språkkrumbukterna målar upp hela scener med några få ord, liknelserna är självklara och samtidigt alldeles nya. Trots att berättelsen utspelar sig på ett begränsat utrymme vindlar den sig fram genom tid och rum, genom sanning och lögn. Året är 1634. Nederländska ostindiska kompaniet är världens mäktigaste organisation. Batavia är dess mest lönsamma handelsstation. Därifrån skickas siden och kryddor hem till Holland, men det är en livsfarlig resa. Ostindiefararen Saardam står redo att avsegla. På fartyget finns både nobless och pöbel av allehanda ålder, kön och yrkestillhörighet. Här finns dignitärer, predikanter, tjänsteandar, sjöbussar och fångvaktare. De sociala strukturerna och konvenansen skapar ett Amsterdam i miniatyr. Men med på resan finns också hemligheter som kan innebära framtiden, eller slutet, för kompaniet. Och passagerarna har sina egna erfarenheter, kunskaper, mysterier, vänskapsband, lojaliteter och kärlekar med sig ombord. Samtidigt formas nya, både vackra och sjaskiga. Det sista som sker innan avfärden är att en en brinnande, spetälsk man med utskuren tunga kastar en förbannelse över Saardam. Det här skeppet kommer aldrig att nå Amsterdam. Snart börjar olycksbådande ting hända. En ödesmättad symbol dyker upp på storseglet, blodisande berättelser om demonen Gamle Tom viskas i mörkret och ekot av ett okänt ord, laxagarre, hörs överallt. Skräcken börjar sprida sig, men några av passagerarna iakttar, flirtar, uppfinner, frågar och slåss för att skaffa de upplevelser de behöver för att rädda skeppet. För ondskan finns med ombord. Frågan är bara om den är demoniskt övernaturlig eller av den lika infernaliska, mänskliga sorten.

Anna