Ty ännu lever Kristus, diktar Friedrich Hölderllin. Mikael och Vidar riktar sig med orubblig trofasthet mot denna Kristi verksamhet. Frälsaren som hjälper och skyddar människans urbild. Mikael skapar en ljusets väg för honom. Och vi människor - hur är vårt förhållande till Kristus?
Den här boken vill vara näring, vägkost för oss. Bidragens ord vill klinga vidare i själen just där konkreta händelser vittnar om och gör läsaren uppmärksam på, hur också i hans - hennes vardag tingen kan sammanfoga sig, så att något väsensartat uttalar sig där.
Eddan talar om läderbitar som skärs bort vid skotillverkning, rester som vanligtvis kastas. Avfall. Av dessa rester är Vidars sko tillverkad, den sko som han sätter i Fenrisulvens käft för att kunna övervinna honom. Att samla och bevara rester, att sanningsenligt minnas och att omvandla minnena till framtidskrafter - det sätter oss i förbindelse med Vidar och Mikael.
