Malene får panik när fabriksägaren känner igen henne på nyårsfesten. Hon rusar ut i den iskalla vinternatten. Det enda som finns i hennes huvud, är att hon måste ta sig därifrån. Hon inser snabbt att hon inte klarar sig utomhus någon längre tid. Men hon har ingenstans att söka skydd.

Eilert sprang så fort han kunde ner mot hamnen. Han visste inte vart han skulle ta vägen, men visste att han inte kunde ta sig hem. Mor, bad han tyst.

Hon hade bara ropat att han måste springa.