De röda barnen skildrar det fruktansvärda öde som drabbade massor av finska barn och familjer efter inbördeskriget. Tusentals barn på den röda sidan som mist sin far i kriget eller i fångläger stämplades av den finska staten som föräldralösa och som ett säkerhetshot. De skulle uppfostras till fosterländska, rättänkande medborgare och tvångsplacerades därför på barnhem eller i fosterhem. I centrum för romanen står familjen Johansson, en arbetarfamilj från Helsingfors. Pappa Arvo dör i ett fångläger 1918 och familjen splittras då mamma Helmi, utblottad och förtvivlad, anses oförmögen att ta hand om sina barn. De två döttrarna Ilona och Lahja placeras i fosterhem i Österbotten och tonårssonen Aarre, som överlevde kriget och fånglägret, blir kvar hos sin mor som han tvingas försörja. I romanen turas familjemedlemmarna om att skildra sin tillvaro, tillsammans med Ester Hällström, senare presidentfru Ståhlberg, som spelade en viktig roll i skapandet och genomförandet av den politik som den segrande sidan antog gentemot de röda barnen. Ödet för de röda barnen är den minst kända delen av den mycket studerade historien om inbördeskriget.

Anneli Kanto har gjort ett gediget researcharbete och berättar om ett mörkt och tragiskt kapitel i Finlands historia där upp emot 7 000 barn fördes bort från sina hem. Den skildrar krigets fasor och hur det bryter ner familjer och människor. Kanto påminner om att 1920-talet i Finland, åtminstone i början, inte alls var "glatt" utan tvärtom ett samhälle präglat av hämndlystnad, misstänksamhet och våld. Romanen baserar sig på pjäsen med samma namn, som hade premiär på Helsingfors stadsteater hösten 2020, men som fick avbrytas på grund av coronapandemin.

De röda barnen skildrar det fruktansvärda öde som drabbade massor av finska barn och familjer efter inbördeskriget. Tusentals barn på den röda sidan som mist sin far i kriget eller i fångläger stämplades av den finska staten som föräldralösa och som ett säkerhetshot. De skulle uppfostras till fosterländska, rättänkande medborgare och tvångsplacerades därför på barnhem eller i fosterhem. I centrum för romanen står familjen Johansson, en arbetarfamilj från Helsingfors. Pappa Arvo dör i ett fångläger 1918 och familjen splittras då mamma Helmi, utblottad och förtvivlad, anses oförmögen att ta hand om sina barn. De två döttrarna Ilona och Lahja placeras i fosterhem i Österbotten och tonårssonen Aarre, som överlevde kriget och fånglägret, blir kvar hos sin mor som han tvingas försörja. I romanen turas familjemedlemmarna om att skildra sin tillvaro, tillsammans med Ester Hällström, senare presidentfru Ståhlberg, som spelade en viktig roll i skapandet och genomförandet av den politik som den segrande sidan antog gentemot de röda barnen. Ödet för de röda barnen är den minst kända delen av den mycket studerade historien om inbördeskriget.

Anneli Kanto har gjort ett gediget researcharbete och berättar om ett mörkt och tragiskt kapitel i Finlands historia där upp emot 7 000 barn fördes bort från sina hem. Den skildrar krigets fasor och hur det bryter ner familjer och människor. Kanto påminner om att 1920-talet i Finland, åtminstone i början, inte alls var "glatt" utan tvärtom ett samhälle präglat av hämndlystnad, misstänksamhet och våld. Romanen baserar sig på pjäsen med samma namn, som hade premiär på Helsingfors stadsteater hösten 2020, men som fick avbrytas på grund av coronapandemin.