"riktigt välskriven och fängslande text ... en väsentlig och stark skildring som äntligen har fått fin svensk språkdräkt. Verkligen läsvärd och förtjänar att läsas!" Btj, betyg: 5/5

"Den överlevande József Debreczeni publicerade egentligen sitt verk redan 1950, men boken lät sig inte inrättas i vare sig västlig eller östlig historieskrivning under kalla kriget och tystades därför ner. En omständighet som, förstås, gör den ännu angelägnare."

Dagens Nyheter

Journalisten och författaren József Debreczeni anländer till Auschwitz 1944. Tolv fruktansvärda månader av fångenskap och slavarbete i en rad olika läger följer. Slutstationen är ett kallt krematorium det så kallade sjukhuset i tvångsarbetslägret Dörnhau, där fångar för svaga för att arbeta väntar på att bli avrättade. När sovjetiska och allierade trupper närmar sig lägren beslutar lokala nazistbefälhavare att lämna de återstående fångarna att dö. 

Debreczenis Kallt krematorium är en av de hårdaste och mest skoningslösa anklagelserna mot nazismen som någonsin skrivits. Denna gripande och osentimentala memoar är en ögonvittnesskildring med stora litterära kvaliteter. Boken publicerades först på ungerska 1950, men översattes aldrig till något annat språk på grund av det kalla kriget. Mer än 70 år senare är detta mästerverk, som nästan gick förlorat, tillgängligt på 15 språk och kan äntligen inta sin rättmätiga plats bland de största verken inom förintelselitteraturen.

JÓZSEF DEBRECZENI (Budapest 1905 Belgrad 1978) pseudonym för József Bruner, författare och journalist från regionen Vojvodina i Jugoslavien (dagens Serbien). Han skrev romaner, poesi och pjäser. Efter kriget jobbade han för ungerskspråkig media i Vojvodina, såväl som Belgrads stora nyhetstidningar.

"Debreczeni förenar den styva journalistens sinne för att återge individer, detaljer och miljöer med en sociologs och etnografs förståelse för det större skeendet. Allt med en poets språkkänsla."
Hynek Pallas, Göteborgs-Posten

"Den mest omedelbara konfrontation med lägrens fasor som jag någonsin har stött på. [...] Debreczeni har bevarat en panoptisk skildring av helvetet, på en gång personlig, gemensam och stämningsfull."
New York Times

"En memoarbok om Förintelsen värdig Primo Levi."
The Times of London

"Den borde vara obligatorisk läsning."
Jonathan Safran Foer, författare till Allt är upplyst

"En läglig påminnelse om människans omänsklighet mot människan."
Jung Chang, författare till Vilda svanar

"En skatt [...] Debreczenis memoarer är ett avgörande bidrag till förintelselitteraturen, en bok som vidgar vår förståelse av 'livet' i Auschwitz."
Wall Street Journal

"riktigt välskriven och fängslande text ... en väsentlig och stark skildring som äntligen har fått fin svensk språkdräkt. Verkligen läsvärd och förtjänar att läsas!" Btj, betyg: 5/5

"Den överlevande József Debreczeni publicerade egentligen sitt verk redan 1950, men boken lät sig inte inrättas i vare sig västlig eller östlig historieskrivning under kalla kriget och tystades därför ner. En omständighet som, förstås, gör den ännu angelägnare."

Dagens Nyheter

Journalisten och författaren József Debreczeni anländer till Auschwitz 1944. Tolv fruktansvärda månader av fångenskap och slavarbete i en rad olika läger följer. Slutstationen är ett kallt krematorium det så kallade sjukhuset i tvångsarbetslägret Dörnhau, där fångar för svaga för att arbeta väntar på att bli avrättade. När sovjetiska och allierade trupper närmar sig lägren beslutar lokala nazistbefälhavare att lämna de återstående fångarna att dö. 

Debreczenis Kallt krematorium är en av de hårdaste och mest skoningslösa anklagelserna mot nazismen som någonsin skrivits. Denna gripande och osentimentala memoar är en ögonvittnesskildring med stora litterära kvaliteter. Boken publicerades först på ungerska 1950, men översattes aldrig till något annat språk på grund av det kalla kriget. Mer än 70 år senare är detta mästerverk, som nästan gick förlorat, tillgängligt på 15 språk och kan äntligen inta sin rättmätiga plats bland de största verken inom förintelselitteraturen.

JÓZSEF DEBRECZENI (Budapest 1905 Belgrad 1978) pseudonym för József Bruner, författare och journalist från regionen Vojvodina i Jugoslavien (dagens Serbien). Han skrev romaner, poesi och pjäser. Efter kriget jobbade han för ungerskspråkig media i Vojvodina, såväl som Belgrads stora nyhetstidningar.

"Debreczeni förenar den styva journalistens sinne för att återge individer, detaljer och miljöer med en sociologs och etnografs förståelse för det större skeendet. Allt med en poets språkkänsla."
Hynek Pallas, Göteborgs-Posten

"Den mest omedelbara konfrontation med lägrens fasor som jag någonsin har stött på. [...] Debreczeni har bevarat en panoptisk skildring av helvetet, på en gång personlig, gemensam och stämningsfull."
New York Times

"En memoarbok om Förintelsen värdig Primo Levi."
The Times of London

"Den borde vara obligatorisk läsning."
Jonathan Safran Foer, författare till Allt är upplyst

"En läglig påminnelse om människans omänsklighet mot människan."
Jung Chang, författare till Vilda svanar

"En skatt [...] Debreczenis memoarer är ett avgörande bidrag till förintelselitteraturen, en bok som vidgar vår förståelse av 'livet' i Auschwitz."
Wall Street Journal