József Debreczeni – författare

"riktigt välskriven och fängslande text ... en väsentlig och stark skildring som äntligen har fått fin svensk språkdräkt. Verkligen läsvärd och förtjänar att läsas!" Btj, betyg: 5/5

"Den överlevande József Debreczeni publicerade egentligen sitt verk redan 1950, men boken lät sig inte inrättas i vare sig västlig eller östlig historieskrivning under kalla kriget och tystades därför ner. En omständighet som, förstås, gör den ännu angelägnare."

Dagens Nyheter

Journalisten och författaren József Debreczeni anländer till Auschwitz 1944. Tolv fruktansvärda månader av fångenskap och slavarbete i en rad olika läger följer. Slutstationen är ett kallt krematorium det så kallade sjukhuset i tvångsarbetslägret Dörnhau, där fångar för svaga för att arbeta väntar på att bli avrättade. När sovjetiska och allierade trupper närmar sig lägren beslutar lokala nazistbefälhavare att lämna de återstående fångarna att dö. 

Debreczenis Kallt krematorium är en av de hårdaste och mest skoningslösa anklagelserna mot nazismen som någonsin skrivits. Denna gripande och osentimentala memoar är en ögonvittnesskildring med stora litterära kvaliteter. Boken publicerades först på ungerska 1950, men översattes aldrig till något annat språk på grund av det kalla kriget. Mer än 70 år senare är detta mästerverk, som nästan gick förlorat, tillgängligt på 15 språk och kan äntligen inta sin rättmätiga plats bland de största verken inom förintelselitteraturen.

JÓZSEF DEBRECZENI (Budapest 1905 Belgrad 1978) pseudonym för József Bruner, författare och journalist från regionen Vojvodina i Jugoslavien (dagens Serbien). Han skrev romaner, poesi och pjäser. Efter kriget jobbade han för ungerskspråkig media i Vojvodina, såväl som Belgrads stora nyhetstidningar.

"Debreczeni förenar den styva journalistens sinne för att återge individer, detaljer och miljöer med en sociologs och etnografs förståelse för det större skeendet. Allt med en poets språkkänsla." Hynek Pallas, Göteborgs-Posten

"Den mest omedelbara konfrontation med lägrens fasor som jag någonsin har stött på. [...] Debreczeni har bevarat en panoptisk skildring av helvetet, på en gång personlig, gemensam och stämningsfull." New York Times

"En memoarbok om Förintelsen värdig Primo Levi." The Times of London

"Den borde vara obligatorisk läsning." Jonathan Safran Foer, författare till Allt är upplyst

"En läglig påminnelse om människans omänsklighet mot människan." Jung Chang, författare till Vilda svanar

"En skatt [...] Debreczenis memoarer är ett avgörande bidrag till förintelselitteraturen, en bok som vidgar vår förståelse av 'livet' i Auschwitz." Wall Street Journal

One of the New York Times Book Review's 10 Best Books of 2024A lost classic of Holocaust literature translated for the first time—from journalist, poet and survivor József Debreczeni"As immediate a confrontation of the horrors of the camps as I’ve ever encountered. It’s also a subtle if startling meditation on what it is to attempt to confront those horrors with words…Debreczeni has preserved a panoptic depiction of hell, at once personal, communal and atmospheric." —New York Times"A treasure...Debreczeni’s memoir is a crucial contribution to Holocaust literature, a book that enlarges our understanding of 'life' in Auschwitz." —Wall Street Journal"A literary diamond...A holocaust memoir worthy of Primo Levi." —The Times of LondonJózsef Debreczeni, a prolific Hungarian-language journalist and poet, arrived in Auschwitz in 1944; had he been selected to go left, his life expectancy would have been approximately forty-five minutes. One of the “lucky” ones, he was sent to the right, which led to twelve horrifying months of incarceration and slave labor in a series of camps, ending in the “Cold Crematorium”—the so-called hospital of the forced labor camp Dörnhau, where prisoners too weak to work awaited execution. But as Soviet and Allied troops closed in on the camps, local Nazi commanders—anxious about the possible consequences of outright murder—decided to leave the remaining prisoners to die in droves rather than sending them directly to the gas chambers.Debreczeni recorded his experiences in Cold Crematorium, one of the harshest, most merciless indictments of Nazism ever written. This haunting memoir, rendered in the precise and unsentimental style of an accomplished journalist, is an eyewitness account of incomparable literary quality. The subject matter is intrinsically tragic, yet the author’s evocative prose, sometimes using irony, sarcasm, and even acerbic humor, compels the reader to imagine human beings in circumstances impossible to comprehend intellectually. First published in Hungarian in 1950, it was never translated into a world language due to McCarthyism, Cold War hostilities and antisemitism. More than 70 years later, this masterpiece that was nearly lost to time will be available in 15 languages, finally taking its rightful place among the greatest works of Holocaust literature.

One of the New York Times Book Review's 10 Best Books of 2024A lost classic of Holocaust literature translated for the first time—from journalist, poet and survivor József Debreczeni"As immediate a confrontation of the horrors of the camps as I’ve ever encountered. It’s also a subtle if startling meditation on what it is to attempt to confront those horrors with words…Debreczeni has preserved a panoptic depiction of hell, at once personal, communal and atmospheric." —New York Times"A treasure...Debreczeni’s memoir is a crucial contribution to Holocaust literature, a book that enlarges our understanding of 'life' in Auschwitz." —Wall Street Journal"A literary diamond...A holocaust memoir worthy of Primo Levi." —The Times of LondonJózsef Debreczeni, a prolific Hungarian-language journalist and poet, arrived in Auschwitz in 1944; had he been selected to go left, his life expectancy would have been approximately forty-five minutes. One of the “lucky” ones, he was sent to the right, which led to twelve horrifying months of incarceration and slave labor in a series of camps, ending in the “Cold Crematorium”—the so-called hospital of the forced labor camp Dörnhau, where prisoners too weak to work awaited execution. But as Soviet and Allied troops closed in on the camps, local Nazi commanders—anxious about the possible consequences of outright murder—decided to leave the remaining prisoners to die in droves rather than sending them directly to the gas chambers.Debreczeni recorded his experiences in Cold Crematorium, one of the harshest, most merciless indictments of Nazism ever written. This haunting memoir, rendered in the precise and unsentimental style of an accomplished journalist, is an eyewitness account of incomparable literary quality. The subject matter is intrinsically tragic, yet the author’s evocative prose, sometimes using irony, sarcasm, and even acerbic humor, compels the reader to imagine human beings in circumstances impossible to comprehend intellectually. First published in Hungarian in 1950, it was never translated into a world language due to McCarthyism, Cold War hostilities and antisemitism. More than 70 years later, this masterpiece that was nearly lost to time will be available in 15 languages, finally taking its rightful place among the greatest works of Holocaust literature.

Brought to you by Penguin.The first English language edition of a lost memoir by an Auschwitz survivor, offering a shocking and deeply moving perspective on life within the campsJózsef Debreczeni, a prolific Hungarian language journalist and poet, arrived in Auschwitz in 1944; had he been selected to go ''left'', his life expectancy would have been approximately forty-five minutes. One of the ''lucky'' ones, he was sent to the ''right'', which led to twelve horrifying months of incarceration and slave labour in a series of camps, ending in the ''Cold Crematorium'' - the so-called hospital of the forced labour camp Dörnhau, where prisoners too weak to work were left to die.Debreczeni beat the odds and survived. Very soon he committed his experiences to paper in Cold Crematorium, one of the harshest and powerful indictments of Nazism ever written. This haunting memoir, rendered in the precise and unsentimental prose of an accomplished journalist, compels the reader to imagine human beings in circumstances impossible to comprehend intellectually.First published in Hungarian in 1950, it was never translated due to the rise of McCarthyism, Cold War hostilities and antisemitism. More than 70 years later, this important eyewitness account that was nearly lost to time will be available in 15 languages, finally taking its rightful place among the great works of Holocaust literature.©2023 József Debreczeni (P)2023 Penguin Audio

Journalisten och författaren József Debreczeni anländer till Auschwitz 1944. Tolv fruktansvärda månader av fångenskap och slavarbete i en rad olika läger följer. Slutstationen är ett kallt krematorium det så kallade sjukhuset i tvångsarbetslägret Dörnhau, där fångar för svaga för att arbeta väntar på att bli avrättade. När sovjetiska och allierade trupper närmar sig lägren beslutar lokala nazistbefälhavare att lämna de återstående fångarna att dö.

Debreczenis Kallt krematorium är en av de hårdaste och mest skoningslösa anklagelserna mot nazismen som någonsin skrivits. Denna gripande och osentimentala memoar är en ögonvittnesskildring med stora litterära kvaliteter. Boken publicerades först på ungerska 1950, men översattes aldrig till något annat språk på grund av det kalla kriget. Mer än 70 år senare är detta mästerverk, som nästan gick förlorat, tillgängligt på 15 språk och kan äntligen inta sin rättmätiga plats bland de största verken inom förintelselitteraturen.

JÓZSEF DEBRECZENI (Budapest 1905 Belgrad 1978) pseudonym för József Bruner, författare och journalist från regionen Vojvodina i Jugoslavien (dagens Serbien). Han skrev romaner, poesi och pjäser. Efter kriget jobbade han för ungerskspråkig media i Vojvodina, såväl som Belgrads stora nyhetstidningar.