»En biodlares död är en seger för den konstnärliga enkelheten. Enkelt, lätt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berättar Gustafsson om ett av de ämnen som berör alla.« Bertil Palmqvist, Arbetet

»En biodlares död är en liten, kort roman. Men den innehåller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket porträtt av en döende människa.« Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen. 
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre. 
Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.

LARS GUSTAFSSON [1936–2016] föddes i Västerås och debuterade med romanen Vägvila [1957]. En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll.

»En biodlares död är en seger för den konstnärliga enkelheten. Enkelt, lätt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berättar Gustafsson om ett av de ämnen som berör alla.« Bertil Palmqvist, Arbetet

»En biodlares död är en liten, kort roman. Men den innehåller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket porträtt av en döende människa.« Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen. 
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre. 
Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.

LARS GUSTAFSSON [1936–2016] föddes i Västerås och debuterade med romanen Vägvila [1957]. En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll.

»En biodlares död är en seger för den konstnärliga enkelheten. Enkelt, lätt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berättar Gustafsson om ett av de ämnen som berör alla.« Bertil Palmqvist, Arbetet

»En biodlares död är en liten, kort roman. Men den innehåller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket porträtt av en döende människa.« Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen. 
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre. 
Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.

LARS GUSTAFSSON [1936–2016] föddes i Västerås och debuterade med romanen Vägvila [1957]. En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll.