En av litteraturens starkaste, mest realistiska krigsskildringar
»Den enda bra krigsromanen från första världskriget« Ernest Hemingway
Elden [Le Feu, 1916] var en av de första böcker som skrevs om första världskriget. Berättelsen är fiktion, men romanen är baserad på Henri Barbusses egna krigserfarenheter som fransk soldat på västfronten. Genom episodiska anekdoter skildras en trupp franska frivilligsoldater vid fronten i Frankrike efter den tyska invasionen. Det mest berömda kapitlet - »Elden«, som också fått ge namn åt romanen - beskriver en attack mot nedgrävda tyska förband från de allierades skyttegravar, över ett ingenmansland.
Till skillnad från de flesta tidigare krigsromaner beskriver Elden kriget med brutal realism, med sakliga, detaljerade beskrivningar av död i krig och skyttegravarnas eländiga förhållanden.
Vid slutet av kriget var Elden redan en storsäljare världen över, och romanen har tillsammans med Ernest Hemingways Farväl till vapnen och Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt rankats som en av litteraturens starkaste, mest realistiska krigsskildringar.
I översättning av Hugo Hultenberg och med ett nyskrivet förord av författaren och historikern Kasper Braskén.
HENRI BARBUSSE [1873-1935] var en fransk författare och journalist. Han värvades till den franska armén 1914 och kämpade mot Tyskland i första världskriget. Han tjänade i kriget under 17 månader, fram till slutet av 1915, då han permanent flyttades till en skrivbordstjänst på grund av lungskador, utmattning och dysenteri. Han gjorde sig ett namn med romanen Elden [Le Feu, 1916]. Barbusse hade då blivit pacifist, och hans skrivande uppvisar en växande avsky för militarism.
