“Det här ser både högst märkligt och minst sagt förbryllande ut.” En ung forskare vid en hemlighållen genetikanläggning fällde den intresseväckande kommentaren som i första hand var ämnad för kollegan som stod närmast honom i laboratoriet. Ingen av dem kunde greppa att de bevittnade början på ett monumentalt genombrott. “Till att börja med; vad är det egentligen du analyserar?” Frågan avslöjade att det ännu skulle dröja innan upptäckten i sin fulla omfattning hunnit få kraftigt inflytande över världsbefolkningen. En fundamentalt genomgripande process väntade och det var svårt att avgöra hur lång tid det skulle ta innan den samlade mänskligheten kommit till insikt om denna sinnesvidgande betingelse. “Det rör sig om mikroskopiska prover från Isabel Hamiltons embryo som vi har lyckats utvinna med hjälp av vår toppmoderna teknik.” “Jaså, jag visste inte att hon var förpassad in i ett välsignat tillstånd. Är det senaste pojkvännen som är pappan, tro?” ”Ja du, det är förstås en annan frågeställning – den får du ta direkt med henne. Det jag har att redogöra för hör nog snarare hemma på en högre och mer överordnad nivå.” “Okey, ... låt oss fokusera på det säregna som du har upptäckt. Vad är det vi har att göra med här?”
