Våran pojke

• Utgivningsdatum: 2025-08-22
• Mått: 210 x 20 x 130 mm
• Vikt: 390 g
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Antal sidor: 223
• Förlag: Bokförlaget Polaris
• ISBN: 9789180663458
• Miljömärkning: FSC

• Moderna och samtida romaner

6 recensioner, genomsnitt 2.7/5

1. 1/5 Siv 2026-03-02

   Finns så många bra böcker och denna hör inte dit. Finns ingen anledning att läsa den. Rörig och märklig, nä.

2. 1/5 Fabbe 2025-12-15

   Häng city var ett menlöst svammel utan riktning och mål. Jag hade hoppats att det skulle blivit bättre den här gången. Ack vad jag bedrog mig. Detta är faktiskit rent skräp. Stilisitikt påminner det om en uppsats från en gymnasieelev. Det är barnsligt, tramsigt och direkt dåligt. Det finns faktiskt inget förmildrande jag kan säga om boken än att det här blir sista boken jag kommer läsa av författaren.

3. 3/5 Hjortronhyllan 2025-09-01

   Efter den starka och rekommenderade debuten Häng City kommer nu Våran pojke, en roman som redan från första bladen känns råare, mörkare, mer som en historia med en poäng. Någonstans mellan skapelsen och undergången möter vi huvudpersonen Johan, Han är skildringen av vägen till och som en mördare, men inte en av de intelligenta och karismatiska. Det är inte en Hannibal Lecter eller ens en Jigsaw. Johan är korkad, empatilös, närmast ointressant. Bilden av att en förövare också kan vara någon som mest sitter i skymundan, dricker Freeway Cola och laddar ner torrents. En person som bara är vaken när brevbäraren och mördarna är det.
   
   Vi introduceras även för Jonna, grannen som lever med sin sambo Jocke, som åldras baklänges. Jonna stöter ihop med den egendomlige Glenn Bensino, en slags kufagent med ett nystan av specifika kunskaper. Från ett kallt dåd till en typ av förorts-Twin Peaks i sin surrealism. Det är märkligt och ganska kul. Fast i skrivande stund vet jag inte. Är det en typ av motpol som lyfter Johan, som gör honom begripligare genom kontrast? Är det Johans undermedvetna som förankrar berättelsen, eller är Jonnas del en avsiktligt meningslös konstruktion, ett byggande av något utan mening? Det skaver och det förför på samma gång, och i den dubbelheten uppstår en intressant buzzpoint.
   
   Stilistiskt är Våran pojke råare än Häng City. Den varma, härligt skeva stämningen är mer nedtonad, även om Yvesands humor och de ljuvligt övertydliga 90-talsblinkningarna fortfarande finns kvar. Även där Häng City sken med sina smala referenser till kultur och obskyr hardcore, känns dagens urval av både kultur och låtar mer publikfriande och tillgängligt. Slipknot får ändå göra ett gästspel (fegt att inte skriva ut det som <b>SlipKnoT</b> ändå?).
   
   Våran pojke är en roman som utan tvekan kommer att hitta sin publik, och många kommer att läsa den med behållning. Men för mig, som gick in med skyhöga förväntningar, känns det inte helt tillfredsställande. Det är bra, ibland riktigt bra, men också frustrerande och språkligt mer städat. Ändå går det inte att värja sig mot känslan att det kanske är precis så det måste vara. Yvesand vill enligt en intervju i SVT inte hålla läsaren i handen, och det hedrar honom, men ibland känns det som att han släpper helt och lämnar mig vid fel busshållplats och promenerar hem själv.

4. 3/5 Therese 2026-06-02Verifierat köp
5. 3/5 Lars-Erik L 2026-05-27Verifierat köp