En guds födelse är inte en vanlig roman.

I denna berättelse, som sträcker sig över flera delar, utmanas nästan allting. Läsaren tvingas lyfta på slöjorna, konfrontera sig själv, medvetet granska sitt inre och utan rädsla möta sitt verkliga jag.

Här prövas litteraturen mot nya gränser utan att böja sig för tabun. Är inte själva syftet med läsning att väcka tankar?

För att ta sig igenom den här romanens utmaningar krävs något mer än livserfarenhet: oskuld.

Men eftersom människan inte är oskuldsfull, ställs hon till svars mer än någon annan och korsfästs av sina egna handlingar.

Därefter riktas blicken mot de gudar som i det fördolda har svikit och, till mångas förvåning, blivit medskyldiga till människans brott. Då blir det tydligt att förlåtelse inte kan vara självklar – inte ens för gudar.

En guds födelse blottlägger vårt förflutna och vår samtid. Den lyfter fram människans mörkaste sidor – sidor som aldrig kan försvaras eller rättfärdigas och som kanske var avsedda att förbli dolda för alltid.

En guds födelse är inte en vanlig roman.

I denna berättelse, som sträcker sig över flera delar, utmanas nästan allting. Läsaren tvingas lyfta på slöjorna, konfrontera sig själv, medvetet granska sitt inre och utan rädsla möta sitt verkliga jag.

Här prövas litteraturen mot nya gränser utan att böja sig för tabun. Är inte själva syftet med läsning att väcka tankar?

För att ta sig igenom den här romanens utmaningar krävs något mer än livserfarenhet: oskuld.

Men eftersom människan inte är oskuldsfull, ställs hon till svars mer än någon annan och korsfästs av sina egna handlingar.

Därefter riktas blicken mot de gudar som i det fördolda har svikit och, till mångas förvåning, blivit medskyldiga till människans brott. Då blir det tydligt att förlåtelse inte kan vara självklar – inte ens för gudar.

En guds födelse blottlägger vårt förflutna och vår samtid. Den lyfter fram människans mörkaste sidor – sidor som aldrig kan försvaras eller rättfärdigas och som kanske var avsedda att förbli dolda för alltid.

En guds födelse är inte en vanlig roman.

I denna berättelse, som sträcker sig över flera delar, utmanas nästan allting. Läsaren tvingas lyfta på slöjorna, konfrontera sig själv, medvetet granska sitt inre och utan rädsla möta sitt verkliga jag.

Här prövas litteraturen mot nya gränser utan att böja sig för tabun. Är inte själva syftet med läsning att väcka tankar?

För att ta sig igenom den här romanens utmaningar krävs något mer än livserfarenhet: oskuld.

Men eftersom människan inte är oskuldsfull, ställs hon till svars mer än någon annan och korsfästs av sina egna handlingar.

Därefter riktas blicken mot de gudar som i det fördolda har svikit och, till mångas förvåning, blivit medskyldiga till människans brott. Då blir det tydligt att förlåtelse inte kan vara självklar – inte ens för gudar.

En guds födelse blottlägger vårt förflutna och vår samtid. Den lyfter fram människans mörkaste sidor – sidor som aldrig kan försvaras eller rättfärdigas och som kanske var avsedda att förbli dolda för alltid.