1727 gavs fyra lantbruksböcker ut i Sverige, skrivna av Magnus Mentzer, Erik Salander, Jacob Serenius respektive Magnus Stridsberg. De skrev alla sina verk både för att bidra till lantbrukets förbättrande och för att förbättra eller cementera sin egen och sina läsares sociala ställning. De försökte därför uppnå två, ibland motsägande mål. Det första var att verkens kunskaper skulle gå att använda rent praktiskt. Det andra var att genom verken framhäva sin egen och läsarnas lärdom samt lantbrukskunskapers relevans för högre samhällsgrupper. I avhandlingen står författarnas försök att uppnå dessa mål i fokus. Deras strategier och konsekvenserna av dem undersöks utifrån de skäl de hade till att skriva sina verk, deras syn på kunskapers ideala rörelser samt utifrån hur de värderade och översatte kunskaper och varför just så. Avhandlingen hämtar inspiration från kunskapshistoria och mikrohistoria för att i en mikrokunskapshistoria diskutera förändringar av kunskaper på detaljnivå. Genom detta bidrar avhandlingen med nya lärdomar om lantbruksdiskurser i Sverige under 1700-talet, tidigmodern kunskapsappropriering och aktörers kunskapshantering i stort. Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2025.

1727 gavs fyra lantbruksböcker ut i Sverige, skrivna av Magnus Mentzer, Erik Salander, Jacob Serenius respektive Magnus Stridsberg. De skrev alla sina verk både för att bidra till lantbrukets förbättrande och för att förbättra eller cementera sin egen och sina läsares sociala ställning. De försökte därför uppnå två, ibland motsägande mål. Det första var att verkens kunskaper skulle gå att använda rent praktiskt. Det andra var att genom verken framhäva sin egen och läsarnas lärdom samt lantbrukskunskapers relevans för högre samhällsgrupper. I avhandlingen står författarnas försök att uppnå dessa mål i fokus. Deras strategier och konsekvenserna av dem undersöks utifrån de skäl de hade till att skriva sina verk, deras syn på kunskapers ideala rörelser samt utifrån hur de värderade och översatte kunskaper och varför just så. Avhandlingen hämtar inspiration från kunskapshistoria och mikrohistoria för att i en mikrokunskapshistoria diskutera förändringar av kunskaper på detaljnivå. Genom detta bidrar avhandlingen med nya lärdomar om lantbruksdiskurser i Sverige under 1700-talet, tidigmodern kunskapsappropriering och aktörers kunskapshantering i stort. Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2025.

1727 gavs fyra lantbruksböcker ut i Sverige, skrivna av Magnus Mentzer, Erik Salander, Jacob Serenius respektive Magnus Stridsberg. De skrev alla sina verk både för att bidra till lantbrukets förbättrande och för att förbättra eller cementera sin egen och sina läsares sociala ställning. De försökte därför uppnå två, ibland motsägande mål. Det första var att verkens kunskaper skulle gå att använda rent praktiskt. Det andra var att genom verken framhäva sin egen och läsarnas lärdom samt lantbrukskunskapers relevans för högre samhällsgrupper. I avhandlingen står författarnas försök att uppnå dessa mål i fokus. Deras strategier och konsekvenserna av dem undersöks utifrån de skäl de hade till att skriva sina verk, deras syn på kunskapers ideala rörelser samt utifrån hur de värderade och översatte kunskaper och varför just så. Avhandlingen hämtar inspiration från kunskapshistoria och mikrohistoria för att i en mikrokunskapshistoria diskutera förändringar av kunskaper på detaljnivå. Genom detta bidrar avhandlingen med nya lärdomar om lantbruksdiskurser i Sverige under 1700-talet, tidigmodern kunskapsappropriering och aktörers kunskapshantering i stort. Detta är en doktorsavhandling i historia vid Stockholms universitet 2025.