En av 1900-talets största och mest nydanande romaner
Medan jag låg och dog [1930] är William Faulkners kanske mest koncentrerade roman: en kaotisk, sårig och ofta dråplig färd genom den amerikanska Södern. På ytan är handlingen enkel. Familjen Bundren har lovat modern, Addie, att hon ska begravas i sin födelsestad Jefferson. När hon dör lastar de hennes kista på en kärra och ger sig av. Floder svämmar över, hästar går under, kroppar slits sönder, hemligheter rämnar. Allt ska ske i hennes namn – men under resans gång blir det allt mindre klart vem som faktiskt hedras, och vem som bara försöker rädda sitt eget skinn, sin stolthet, sina begär.
Romanen berättas genom en kör av röster: varje kapitel har sin egen berättare, sina egna språkbrytningar, sin egen logik. Här finns stolthet, galenskap, religiöst tonfall, brådstörtad desperation, plump humor och ren poesi – ibland inom några få rader. Faulkner låter läsaren komma så nära människorna att språket själv börjar spricka. Resultatet är ett slags muntlig modernism: höglitterärt och samtidigt jordigt, smutsigt, kroppsligt.
Medan jag låg och dog räknas idag som ett nyckelverk inom den amerikanska modernismen. I översättning av Mårten Edlund, med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, författare och förläggare.
WILLIAM FAULKNER [1897–1962] är en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska författare och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949. Hans romaner – däribland Stormen och vreden, Medan jag låg och dog och Absalom, Absalom! – skapade ett helt eget kosmos i den fiktiva amerikanska Södern. Faulkners brutna tidslinjer, inre monologer och skarpa moraliska blick fortsätter att forma hur vi berättar om mänsklig skuld, sårbarhet och överlevnad.
