Gustaf Nilssons roman, skriven på 1940-talet, är av dubbelt historiskt intresse. Den gamla sägnen om Kvinnestads borg och medeltidskyrka vävs ihop med dramatiken på 1930-talet, då bildandet av Svenska Landsbygdens Ungdomsförbunds lokalavdelning (sedermera Centerpartiets ungdomsförbund) mötte hårt motstånd från byns missionsförsamling. Gustaf själv gick i spetsen för SLU-avdelningen och uteslöts ur församlingen. Vi får följa romanens huvudperson Runa från tioårsåldern upp i vuxen ålder. Förutom dramat som baseras på verkliga händelser finns här också plats för dramatik av annat slag – såväl kärlek som svek, samt ett antal mustiga personskildringar av byns invånare. Lantbrukaren Gustaf Nilsson blev känd som Kvinnestadspoeten för sina många dikter. Han skrev också två romaner, först ”När vinden slog om” och sedan ”Men på sjön brusar vågorna”. De publicerades som följetonger i numera avsomnade Sjuhäradsbygdens Tidning men aldrig i bokform. Svältornas Fornminnesförening, som ger ut denna bok, engagerade sig på 1980-talet i utgrävningen på slottskullarna, där Kvinnestads borg låg. Den kunde då dateras till andra halvan av 1300-talet. Kyrkan byggdes i slutet av 1100- eller början av 1200-talet.

Gustaf Nilssons roman, skriven på 1940-talet, är av dubbelt historiskt intresse. Den gamla sägnen om Kvinnestads borg och medeltidskyrka vävs ihop med dramatiken på 1930-talet, då bildandet av Svenska Landsbygdens Ungdomsförbunds lokalavdelning (sedermera Centerpartiets ungdomsförbund) mötte hårt motstånd från byns missionsförsamling. Gustaf själv gick i spetsen för SLU-avdelningen och uteslöts ur församlingen. Vi får följa romanens huvudperson Runa från tioårsåldern upp i vuxen ålder. Förutom dramat som baseras på verkliga händelser finns här också plats för dramatik av annat slag – såväl kärlek som svek, samt ett antal mustiga personskildringar av byns invånare. Lantbrukaren Gustaf Nilsson blev känd som Kvinnestadspoeten för sina många dikter. Han skrev också två romaner, först ”När vinden slog om” och sedan ”Men på sjön brusar vågorna”. De publicerades som följetonger i numera avsomnade Sjuhäradsbygdens Tidning men aldrig i bokform. Svältornas Fornminnesförening, som ger ut denna bok, engagerade sig på 1980-talet i utgrävningen på slottskullarna, där Kvinnestads borg låg. Den kunde då dateras till andra halvan av 1300-talet. Kyrkan byggdes i slutet av 1100- eller början av 1200-talet.

Gustaf Nilssons roman, skriven på 1940-talet, är av dubbelt historiskt intresse. Den gamla sägnen om Kvinnestads borg och medeltidskyrka vävs ihop med dramatiken på 1930-talet, då bildandet av Svenska Landsbygdens Ungdomsförbunds lokalavdelning (sedermera Centerpartiets ungdomsförbund) mötte hårt motstånd från byns missionsförsamling. Gustaf själv gick i spetsen för SLU-avdelningen och uteslöts ur församlingen. Vi får följa romanens huvudperson Runa från tioårsåldern upp i vuxen ålder. Förutom dramat som baseras på verkliga händelser finns här också plats för dramatik av annat slag – såväl kärlek som svek, samt ett antal mustiga personskildringar av byns invånare. Lantbrukaren Gustaf Nilsson blev känd som Kvinnestadspoeten för sina många dikter. Han skrev också två romaner, först ”När vinden slog om” och sedan ”Men på sjön brusar vågorna”. De publicerades som följetonger i numera avsomnade Sjuhäradsbygdens Tidning men aldrig i bokform. Svältornas Fornminnesförening, som ger ut denna bok, engagerade sig på 1980-talet i utgrävningen på slottskullarna, där Kvinnestads borg låg. Den kunde då dateras till andra halvan av 1300-talet. Kyrkan byggdes i slutet av 1100- eller början av 1200-talet.