Den juridiska forsknings- och undervisningsenhet som skildras i denna bok har återkommande bekymmer med statsmaktens nedskärningar av de offentliga medlen (svälta ut uppifrån). Dessutom ska det högsta beslutande organet, Fakultetskollegiet, lotsa enheten genom en intern korruption i form av bonusar med mera (äta upp inifrån).
Vidare tycks moderna tider fordra nya ledningsmönster. Den traditionella administrativa självstyrningen med ett Fakultetskollegium ersätts av VD -- med egen, inte alltid akademisk, agenda -- samt styrelse, vari majoriteten saknar doktorsexamen.
Som om det nämnda inte vore nog så lurar katastrofen runt hörnet, nämligen att bara några få universitet ska få dela på alla offentliga forskningsmedel och handha all doktorandutbildning.
I nämnda skeendet vävs in doktoranden Minus Charlatons väg, i nära samarbete med handledaren Tilla Muff, fram till en professur i Rättshistoria.
Fakultetskollegiet leds av ordföranden Ragnhold Silfverstolpe, som representerar äldre tiders upplysta och välvilliga akademiska despoter. Han stöds av sin förtrogna Hilda. Silfverstolpes akademiska antipod är Leopold Sturzthagel, vars främsta strävan är att -- likt en feodalherre -- dra ut i strider.
