Den aldrig nedgående solens och det eviga mörkrets tempel

-Det sägs att vi alla kommer hit, det finns ingen väg runt det, det slutar alltid här. Jag är glad att ha kommit till vägens ände till slut! Jag har vandrat så många liv i själens snårskog, att varje gång som jag går in i den igen kan jag se mina fotspår vid dess vattenhål.Zendhi kände en stor sorg inombords, inte bara för förlusten av en vän utan för det mörker som alltid tycktes lägra sig inom och utanför människor. Medan tårarna rullade ner för hans ansikte kunde han höra en röst som lågt sjöng på den sydliga tungan.-När jag red ut från mina fäders salar bringade mig nordanvinden nyheter om solen som skiner hela sommaren bland de tusen sjöarna och sätter dem i brand om natten. Jag gick genom den djupaste skogen, jag klättrade upp för det högsta berget och jag blickade ut över landet. Så vilt och så stort men ändå ville jag följa den dansande vinden över riket. I träbyggda salar som andarna skyddar håll mitt folk säkert och lyckligt, skördarna stora och boskapen många. Skicka min själ upp i himlen där förfäderna välkomnar mig och livet är gott.