Jesuspatrik är en människa som vandrat livets tyngsta vägar och burit både mörker och ljus inom sig.
Med erfarenheter av missbruksproblem och psykisk ohälsa har resan ibland gått genom samhällets toppar, där livet känts stort och möjligt, och ibland genom gruset, där kroppen varit sargad och själen prövad.
Ur dessa kontraster har en stark röst vuxit fram – ärlig, sårbar och djupt mänsklig. Kärleken till kultur i alla dess former har blivit en livlina, ett språk och en väg framåt.
Genom denna poesisamling har Jesuspatrik präntat ner sin verklighet: tankarna, smärtan, hoppet och de sanningar som bara livet självt kan lära. Det här är mer än dikter. Det är spår av ett levt liv, av kamp, fall och resning – och av en människa som aldrig slutat söka mening i orden.
